Om Sverige ska kunna stärka banden med Frankrike måste vi börja med skolan.
I samband med den franske presidentens statsbesök har statsminister Ulf Kristersson (M) tillsammans med Emmanuel Macron lovat att samarbetet mellan länderna ska fördjupas. Sverige och Frankrike har en gemensam syn på att EU behöver bli mer självständigt inom områden som industri, energi, och säkerhetspolitik. Bland annat ska länderna samarbeta kring ny kärnkraft (DN Debatt 30/1).
Sverige har mycket att vinna på att samarbeta mer med Frankrike. Men har vi språkkunskaperna som krävs? Inför statsbesöket gjorde Ulf Kristersson en video där han bjöd in Macron på fika. Videon har kritiserats för att vara väl lättsam men också för att Kristersson talar engelska till den franske presidenten. Macron har svarat vänligt men när den franske presidenten nyligen var i Berlin för att hylla den bortgångne politikern Wolfgang Schäuble valde Macron att hålla stora delar av sitt tal på tyska. Fransmännen vet att språk har betydelse och att det öppnar dörrar.
Kanske kan man se Ulf Kristerssons välkomsthälsning på engelska som ett uttryck för en idé som funnits i svensk skola under lång tid: det räcker med engelska. Andelen elever som läser moderna språk i den svenska skolan har sjunkit sedan 90-talet, samtidigt som de som läser extra engelska har ökat. Också antalet utbildade lärare i moderna språk har minskat.
I många kommuner finns inte längre möjligheten att välja mellan alla tre språken franska, tyska och spanska. Kommunerna utnyttjar en regel i grundskoleförordningen som säger att en huvudman bara behöver tillhandahålla två av de tre. Värst drabbat är franskan i landsbygdskommuner.
Jörgen Tholin, docent i pedagogik, varnade för drygt ett år sedan för att franskan är på väg att försvinna från svensk landsbygd. År 2000 erbjöd alla kommuner i Sverige möjligheten att läsa franska. 2018 hade 41 av de 290 kommunerna tagit bort den möjligheten. Sedan 2018 har fler än 1 000 fransklärare gått i pension samtidigt som det årligen utbildats runt 50 nya. Det borde innebära att det nu saknas behöriga fransklärare i ett stort antal kommuner.
Bristen är inte jämnt fördelad. I storstadskommunerna läser fortfarande 75 procent av eleverna i nian tyska, franska eller spanska. På landsbygden är det bara drygt 60 procent och gapet mellan stad och land ökar. Det är svårt att locka behöriga lärare. Det gäller inte minst i moderna språk där franska har blivit det minsta. Både sett till andelen elever och till antalet lärarstudenter.
Franskämnet finns inte överallt och där det finns håller det sällan samma kvalité som tidigare. Om regeringen vill utöka samarbetet med Frankrike är därför det franska språkets ställning i skolan en bra plats att börja. Kanske kan fransmännen rent av hjälpa oss. I Frankrike har ju läraryrket fortfarande relativt hög status. Varför inte lägga skolan till de områden där våra länder ska samarbeta mer?