Precis som alla helgdagar har vi alla olika sätt och traditioner att fira den. Vissa påtar i trädgården, andra tar det lugnt efter ett hårt firande vid majbrasan. Själv växte jag upp med 1 maj som dagen då vi åkte till Galgberget där vi såg och hejade på Bysarna under deras speedwaypremiär. Det var först långt senare i livet som jag började fira 1 maj tillsammans med mina kamrater inom arbetarrörelsen. Men trots att alla inte väljer att demonstrera, manifestera eller hålla tal är helgdagen en del av vårt svenska kulturarv.
När det gäller det politiska budskapen som förs fram under dagen, exempelvis i de olika demonstrationstågen och talen, har arbetarrörelsen, helt naturligt, en övervägande andel. Under senare år har media, utifrån den märkliga tolkningen att objektivitet är att låta alla komma till tals, sett till att även andra partier fått utrymme. Och visst har det funnits andra politiska partier som varit så avundsjuka på den mediala uppmärksamhet som arbetarrörelsen får under 1 maj, att de försökt sig på egna aktiviteter. Men de små försök gjorts har runnit ut i sanden.
Vi kan likna det med det stora amerikanska läskföretagets försök att få en större andel av dryckesmarknaden runt jul genom att lägga enorma summor på reklam där bland annat jultomten dricker deras mest kända dryck. Det slutade med att bolaget gjorde sin egen julmust. Traditionens makt väger mycket tungt inte bara när det gäller juldryck utan även vilket politiskt budskap som funkar bäst under 1 maj.
På senare år har politiska motståndare lite grabbigt höhö:ande beskrivit Socialdemokraternas demonstrationståg som att ”såssarna demonstrerar mot sig själva”. Om man inte har kunskap, eller inte vill förstå, det politiska landskapet kan jag förstå påståendet. Men vet man hur den svenska rikspolitiken utvecklats de senaste 50 åren är uttalandet bara ett sätt att genom härskarteknik försöka förminska en tung politisk motståndare.
Inte sedan 1970 har Socialdemokraterna haft majoritet i riksdagen. Det är endast vid tre tillfällen som Sverige haft majoritetsregeringar sen enkammarriksdagens införande 1971. Samtliga dessa tre tillfällen har vi haft borgerliga regeringar. Och alla som vet något om demokrati vet att utan majoritet måste man kompromissa för att få igenom sina förslag.
Det var inte Centerpartiets politik som genomfördes under Thorbjörn Fälldins två tillfällen som statsminister i majoritetsregeringar. Det var inte heller Moderaternas politik som drevs under Fredrik Reinfeldts första regeringsperiod. Av samma anledning är det inte Socialdemokraternas politik som Stefan Löfvens regering genomför. Till stora delar är det S-politik, men inte fullt ut.
Det är med andra ord en ynnest för arbetarrörelsen att få möjlighet att totalt dominera den politiska arenan 1 maj, år ut och år in. Att de får berätta och beskriva hur de vill att samhället ska utvecklas och vilka frågor som är partiets viktigaste för att nå dit om de fick bestämma fullt ut.
Och jag har full förståelse för att de politiska motståndarna gör vad de kan för att sätta käppar i arbetarrörelsen 1 maj-hjul. Sverigedemokraterna vill av politiska skäl ta bort första maj som helgdag, och i stället skapa en egen politisk helgdag. Liberaler, i det här fallet tokliberaler, som säger sig värna om din egen rätt att välja vill ta bort alla helgdagar och ersätta dem med rätt till ledighet när du själv vill. Själv tycker jag att våra helgdagar har en för stark tradition för att ruckas på.
Men som helgdag är det ju du själv och din familj som gör vad du vill och skapar era egna traditioner. Känner du att Sverige nu behöver sätta välfärden först så är du säkert hjärtligt välkommen att delta på de 1 maj firanden som för andra året i rad sker i digital form.