På det sätt man gör i frågan om coronapaket där man i torsdags var överens om ett fjärde paket. Men det finns lite för många frågor där politikerna har olika syn på lösningar och när de frågorna också är av stor betydelse för oss gotlänningar kan jag inte lämna dem därhän.
Under torsdagens regionstyrelsemöte blev det för första gången tydligt, i svart på vitt, hur dumt det var av Eva Nypelius (C) att inte kalla in regionstyrelsen för en demokratisk process angående ett eventuellt överklagande av SMA-domen. Dessvärre verkar frågan om SMA:s brytningstillstånd inte heller tas på allvar av den politiska ledningen. Vilket kan vara orsaken till ordförandebeslutet att inte överklaga domen som gav SMA rätt att till utökat brytningstillstånd i Klinte.
Frågan som nu hamnat på regionens bord gäller möjligheten att som remissinstans yttra sig angående de överklaganden som kommit in. En fråga som, trots att möjligheterna att yttra sig begränsas av den uteblivna överklagan, borde tas på största allvar då den handlar om vattentillgång, närmiljön för boende och Klintehamns utveckling. Men det ansvaret regionen har verkar tas med en klackspark. I ett pressmeddelande beskriver företrädare för S, V, MP och FI hanteringen: ”Ärendet kommer direkt till dagens möte, utan att underlag för helhet finns att ta del av.” De fortsätter: ”Vi ska yttra oss över de överklaganden som inkommit i ärendet och dessa finns inte att läsa för oss som ska fatta beslut.” Pressmeddelandet går också in på den begränsade möjligheten att ta ett helhetsgrepp i remissen som då beror på avsaknaden av en överklagan från regionen och avslutas med: ”Det är djupt beklagligt att Region Gotland inte för egen talan.” Jag stannar där för tillfället.
”Vi anser det värt att gå vidare med en upphandling för att få en privat aktör, företag eller förening som driftar de två badhusen och på så sätt kunna utveckla badverksamheten, öka kundnöjdheten och folkhälsan.” Så kommenterar regionstyrelsens ordförande Eva Nypelius beslutet att gå vidare med utmaningen att privatisera regionens bägge badhus. Frågor man då bör ställa sig är vilka problem det finns med den organisation som regionen i dag har på de två badhusen? Hur ser kundnöjdheten ut i dag och vad är det som då eventuellt drar ner den? Vilka åtgärder har regionen vidtagit för att åtgärda de problem som kunderna upplever? På vilket sätt motverkar dagens organisation möjligheten att förbättra folkhälsan och vilka åtgärder har regionen vidtagit för att förbättra möjligheterna att bedriva verksamhet som förbättrar folkhälsan?
Nu tror jag inte de frågorna är intressanta för Nypelius. Jag tror det finns ideologiska och ekonomiska orsaker bakom alliansens eviga strävan efter att upphandla verksamheter på en privat marknad. Ideologiska då man vill ge privata aktörer tillgång till nya marknader med mycket låg ekonomisk risk och stora möjligheter att tjäna pengar. Att ha offentliga kontrakt är betydligt säkrare än att driva verksamheter på en öppen marknad med konkurrens av andra privata aktörer. Det är bland annat därför ingen privat aktör vill bygga och öppna ett eget badhus.
Den ekonomiska orsaken till att ständigt upphandla är att man vid varje tillfälle tar den med lägst bud, givet att man i anbudet följer de krav som upphandlingen innehåller. Något som ofta innebär svårigheter för den som får kontraktet att upprätthålla kvalitet och goda villkor för de anställda.
När jag ändå är inne och kommenterar utmaningsrätten vill jag passa på att informera om att man i badhusutmaningen nu skapar en speciell organisation där resurser tas från annan viktig verksamhet samtidigt som man beräknas köpa in en konsult för 300 000 kronor. Jag hoppas verkligen att samtliga utgifter för utmaningarna kommer att redovisas framöver så det går att utvärdera detta nyliberala experiment.