I dag startade Almedalsveckan om än i digital form och jag är imponerad av det jag sett hittills.
Efter förra årets paus beslutades det att årets vecka skulle ske digitalt. Beslutet var i mina ögon klokt, men jag var lite tveksam till hur veckan skulle fungera digitalt rent tekniskt sätt. Med blicken i backspegel skulle det nog varit bra om man inte använt nödbromsen 2020 utan valt att ha vissa delar digitalt redan då. Då hade man haft något att ta lärdom av inför årets digitala vecka.
Men som jag brukar argumentera var det nog det bästa beslutet man kunde ta utifrån det man då visste. Backspegeln ska inte användas till att ångra saker utan att ta lärdom.
Det lilla jag hunnit se av årets Almedalsvecka imponerar. Ett stort utbud av digitala seminarier och de jag hittills själv tagit del av har fungerat utmärkt. En stor fördel är att de kan ses i efter hand, vilket ökar utbudet jämfört med tidigare. Visst hade man kunnat texta invigningen bättre, då talen spelats in i förväg, och visst såg det tomt och ensligt ut runt vänsterledaren Nooshi Dadgostar under hennes tal, men det är småsaker i det stora hela. Att partiledartalen genomförs i riksdagen och utan publik är ju självklart i dessa pandemitider, men omgivningen man valt att sända ifrån hade kunnat vara en trevligare.
Dadgostars tal innehöll de väntade försöken att rädda ansiktet efter misstroendet som fällde regeringen. Nej Nooshi, ni hade lovat att ta upp misstroendet när det fanns ett förslag, inte innan, som nu blev fallet. Det är inte heller S som valt att använda er som dörrmatta, det är ni själva som lagt er där när ni tog ansvar och godkände Löfven som regeringschef i januari 2019.
Det är också rätt anmärkningsvärt att ingen journalist ifrågasätter vänsterpartiets skrämselpropaganda om marknadshyror och 300 000 hyresgäster som skulle få höjda hyror genom ett förslag om fri hyressättning för nyproducerade lägenheter.
Nooshi Dadgostars besked att fortsättningsvis bara stödja en regering där V får inflytande över politiken känns det skönt, även om det kommer ett år för tidigt. Eller tre år för sent. Nu måste centerledaren Annie Lööf välja sida. Om Lööf tar ett snack på tu man hand med Stefan Löfven om hans erfarenheter av V som förhandlingspart skulle hon nog bli överraskad.
Jag uppfattar att V var en mycket god förhandlingspart under förra mandatperioden. Och om Lööf och Dadgostar sen tog en långlunch för att bara lära känna varandra är jag övertygad om att de två skulle kunna hitta varandra så pass bra att de kunde börja lita på varandra, vilket är a och o under förhandlingar. Dessutom hade Lööf och förre V-ledaren Jonas Sjöstedt ett bra förhållande till varandra när kameror och mikrofoner var avstängda.
C och V står mycket långt ifrån varandra i många frågor, men jag är övertygad om att de två kloka partiorganisationerna trots det skulle kunna komma överens om en hel del för landets bästa.
Även om veckan är digital i år kommer den politiska hettan vi nu känner smitta av sig och göra årets Almedalsvecka till den hetaste på länge.