Under mötet yrkade Socialdemokraterna i första hand att regionen skulle ta över driften i september 2022, ett yrkande som röstades ner.
Som en följd av avslaget yrkade S då att socialförvaltningen skulle få i uppdrag att beräkna och lägga ett eget bud som på lika villkor skulle tävla med de privata bolagens anbud. Inte heller det var intressant för borgarna och SD.
Som ett sista yrkande föreslog S att upphandlingen skulle göras för att få bästa kvalitet utifrån ett i förväg fastställt och lämpligt dygnspris. Men inte heller ett anbud som utgår ifrån kvalitet var av intresse för borgarna och SD.
Att majoriteten av socialnämndens ledamöter inte tycker att valfrihet är något de vill erbjuda äldre och omsorgspersonal på södra Gotland är ju sedan tidigare känt. Men att man inte heller vill att regionen ens ska kunna konkurrera om att ta över boendet på lika villkor som de privata aktörerna gör mig fundersam. Då vet man ju inte ens om det bud som läggs är lönsamt. Men det som gör mig mest orolig för de äldre på södra Gotland är oviljan att aktivt se till att höja kvalitén på Sudergården, vilket man kan göra med en kvalitetsupphandling.
Allianspartierna är tillsammans med SD inte intresserade av att satsa på Gotlands äldre. Vilket kan ses som märkligt då både Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna försöker låta som partier som värnar äldre. Under 2020, som visserligen var ett mycket speciellt år, blev äldreomsorgen en mjölkko till övrig verksamhet i förvaltningen. Nära 40 miljoner kronor som var öronmärkta för äldreomsorgen användes till annat. 23 miljoner till annan verksamhet och 16 miljoner för att göra ett överskott.
De kommande åren har regeringen beslutat om nya satsningar på den sen länge eftersatta äldreomsorgen. För Gotlands del innebär det 29 miljoner kronor extra årligen i fyra år och dessutom 20 miljoner till utbildning av omsorgspersonalen för att höja deras kompetens. Pengar som partierna i riksdagen ser som nödvändiga tillskott då pandemin på ett brutalt sätt avslöjat de strukturella brister som finns i äldreomsorgen i hela landet.
Kommer dessa pengar att användas till andra verksamheter, precis som de 40 miljonerna i år?
Visst kan det vara bra att vara försiktig med våra skattepengar, men man behöver inte vara dumsnål. Regionen har som helhet gått i snitt 137,2 miljoner kronor plus de senaste fem åren, inklusive 2020. Vi vet att regering och riksdag redan innan corona hade välfärdsfrågorna i centrum och har tagit beslut om stora satsningar på kommuner och regioner. Pengar som är tänkta att användas för att laga de hål som uppstått efter 30 år av nedprioriteringar.
Utifrån det här känns det märkligt att en majoritet av de som är satta att ta ansvar för bland annat våra äldre väljer att återigen gå ut på en anbudsrunda där den som kan strama åt mest och betala minst får möjlighet att driva ett äldreboende. Ett äldreboende som redan i dag uppvisar att delar av verksamheten har, om man uttrycker sig snällt, förbättringspotential. Något de säkerligen inte är ensamma om på Gotland.
Varför frågan man inte de äldre hur de vill ha verksamheten? Hur många gånger i veckan de vill duscha? Hur mycket de vill ha möjlighet att röra sig utomhus eller gå till affären? Vilken mat de vill ha, om de vill vara med och laga maten och när de vill äta den? Jag upplever att de äldre i dag inte har möjlighet att välja så mycket av detta i den utsträckning de nog vill. Och jag tror att personal, såväl undersköterskor som chefer, har många goda idéer som skulle kunna förgylla tillvaron för alla om de fick möjlighet att förverkliga dem genom att få mer resurser.
Men då krävs det nya tag och nya grepp. Då kan man inte, som Alliansen och SD, vara kvar i gamla besparingsspår djupa som skyttegravar. För då händer det som nu ser ut att hända. Att de äldre på Sudret får ännu ett bakslag.