Ledare: Fransson: "Färdtjänst & sjukresor är under all kritik"

Den service som Region Gotlands färdtjänst och sjukresor har att erbjuda i dag är inte mycket att skryta över.

Det finns otaliga bevis för färdtjänsten dysfunktion, låt mig bara ta några exempel. Kvinnan som inte skulle få skjuts från sjukbesöket i Slite förrän flera timmar efter vårdcentralen stängt, mitt under den kallare delen av året. Här löste personalen på vårdcentralen problemet genom att få kontakt med en anhörig till kvinnan. 

Vi har kvinnan som fick sjukresa från hemmet i Vamlingbo, men som inte fick rätt till sjukresa hem igen när besöket på Lasarettet var över strax innan midnatt, och tvingades övernatta hos sin syster då bussarna slutat gå för kvällen. 

Det finns dessutom vittnesmål om chaufförer som hamnar i kläm mellan de arbetsuppgifter de har utifrån kontrakt och de tjänster som deras kunder vill ha. Chaufförer som på stället tvingas ta beslut som antingen förargar kunden, dess anhöriga och i värsta fall kan ses som ohumana eller tvingar nästa kund att vänta och kanske komma för sent till sitt läkarbesök. Utifrån avtalet är den tjänst som beställs väl detaljerade och chaufförernas scheman bygger på att de bara utför just den tjänst som är beställd. 

Personal från både vårdcentraler och lasarettet vittnar om att de får ta ett allt större ansvar för patienternas hemfärder då kommunikationen mellan de tre inblandade parterna inte fungerar.

Antalet klagomål per månad har, sen det nya avtalet började gälla, ökat från i snitt 3 till 44, vilket är en ökning med över 1400 procent (fjortonhundra!). 

Så som Region Gotland valt att bygga upp systemet finns det i dag tre stolar för problemen att ramla mellan. Regionen, beställarcentralen och utföraren, och ingen verkar vilja ta ansvar för de problem som präglar färdtjänsten. Regionen, vars ansvariga tjänsteperson menar att verksamheten till största delen fungerar bra, beställarcentralen skyller på utföraren och utföraren skyller i sin tur på beställaren. 

Många av problemen är inte heller nya utan fanns redan innan nuvarande upphandling, men i mindre omfattning. Då fanns det också politiker i den förra majoriteten som lyssnade och tog till sig av den kritik som framkom. Politiker som ansåg att kommande upphandling skulle ske först efter samråd för att upphandlingsunderlagen skulle bli så bra som möjligt och problemen så få som möjligt. 

Men inför den upphandling som nu gäller gjordes inget samråd eller genomgång av de problem som fanns. 

Det sorgliga är att det borgerliga nya ledarskapet verkar innebära att bolla ansvaret mellan sig istället för att ta ansvar för viktiga verksamheter. Men det är väl så som alliansminoritetens tillitsbaserade ledarskap fungerar.