Jag hade egentligen inte tänkt kommentera det som nu skrivs om Attendo i riksmedia då både Ronnie G Lundin, i fredags, och Filip Reinhag, i lördags, tog upp frågan på ett bra sätt.
Men det är svårt att låta bli då det samtidigt pågår hårda nedskärningar på Hemses bägge äldreboende då just Attendo erbjudit regionen sina tjänster till lägsta belopp. Från Hemse äldreboende rapporteras de om en minskning av personalen från 43 till 29, vilket är en tredjedel. På demensboendet Illiansgården har regionen sett behov av en högre bemanning, då man vill aktivera de boende, så där riskerar vi se ännu större neddragningar.
Som jag beskrivit det tidigare har Attendo hittat ett koncept som passar till den äldreomsorg som kommuner runt om i landet vill ha. Det vill säga så billig som möjligt utan att få på sig för många anmälningar om kontraktsbrott eller vanvård, men samtidigt tillräckligt lönsam för miljonbonusar till ledningen.
Att Attendos ledning och chefer kan få ut enorma bonusar är inte Attendos fel. De följer den norm som finns bland privata storbolag och den möjlighet som dagens välfärdsmarknad erbjuder. Att en vd för ett stort bolag kan kvitta ut ersättning som utjämnat uppgår till över en miljon kronor i månaden är inte ovanligt. Samtidigt blir det konstigt då vi ofta rasar och ifrågasätter höga löner bland politiker som knappt tjänar en tiondel av exempelvis Attendos vd. Pengarna kommer trots allt från samma kassa, din och min.
Är det fult att tjäna pengar, är en fråga som jag ofta får när jag kritiserar privatiseringen av välfärden. Och svaret på den frågan är givetvis nej, det kan aldrig vara fult att tjäna pengar. Men svaret är helt beroende hur frågan lyder vår syn på pengarna beror på vilket sätt man tjänat dem på. Utan att dra några som helst paralleller så är vi väl få som ser det okej att tjäna pengar på brott.
Att personer med lång erfarenhet av offentliga verksamheter ska kunna starta företag och erbjuda bra alternativ till exempelvis kommunal hemtjänst har jag svårt att se som fel. De entreprenörerna har ofta ett driv och en tanke att göra något bättre. Men när stora internationella koncerner ser möjligheter att tjäna miljoner på bekostnad av de som är i behov av välfärdstjänster och de anställda blir det helt fel. Det är inte av hänsyn till dem som vi betalar skatt. Det måste även den mest marknadsliberala inse. Vi måste helt enkelt förändra regelverken kring vinster i välfärden.
Vi måste också inse att det finns andra sätt att upphandla välfärdens verksamheter när vi ser nyttan med det. Ett bra exempel är den reserverade upphandlingen som tekniska nämndens rödgrönrosa opposition föreslog vilket även alliansen nappade på. En upphandling som reserveras till sociala företag.
Men det upphandlingsförfarande som jag ändå ser som bäst är kvalitetsupphandling. Det vill säga en upphandling där summan som verksamheten få sig tilldelad är given i underlagen och den som inkommer med bästa sättet att använde pengarna får ta över verksamheten och driva den utifrån det man lovat i sitt anbud. Då blir det en upphandling där bäst kvalitet vinner istället för lägsta bud.
I riksdagen kommer det knappast att tas ett beslut som förändrar systemet, då det finns en majoritet emot begränsningar av vinstuttag inom välfärden, bestående av de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna. Men kommuner och regioner kan vända skutan genom att förändra sina upphandlingsförfaranden. Men då måste politikerna bestämma sig för att bryta den negativa besparingsspiralen och börja upphandla kvalitet. Då kan vi komma åt systemfelet bakom Attendos miljonbonusar.