När jag sen läste in mig på SCB:s statistik blev jag genast lugnare. Det kraftigt minskade stödet innebar inte ett stöd på omkring 20 procent som jag befarade, utan en minskning från SCB:s undersökning i Maj. Att Socialdemokraterna minskat jämfört med den undersökningen är inte speciellt konstigt. Alla experter är eniga om att mätningen i Maj är den som sticker ut. En nationell samling kring coronapandemin och den borgfred som då rådde, gav S extremt höga siffror.
Nu när borgfreden är bruten och ett mer normalt politiskt klimat infunnit sig är det inte konstigt att opinionssiffrorna för S återgår till en mer normal nivå. Sen kan man alltid fundera över vad en normal nivå för S är? Speciellt i dessa mycket annorlunda tider. Förutom ett parlamentariskt läge som är unikt i modern tid har regeringen tvingats ta hand om en global pandemin och dess följder.
Det normala opinionsläget om vi ser från 2006 och framåt är att regeringar, oavsett färg, tappar stöd i mitten av mandatperioden jämfört med valresultatet. För Reinfeldts regeringar var skillnaden mellan valet 2006 och SCB nov 2008, -1,43 och 2010 jämfört med SCB nov 2012, -2,16. För Stefan Löfvens förra regering minskade stödet mellan valet 2014 och SCB nov 2016 med 2,61 procentenheter. Om vi nu jämför veckans SCB-siffror med valet 2018 ser vi att Löfvens siffror sticker ut då stödet ökar med 1,11 procentenheter. Om det är en följd av en fortsatt nationell samling eller ett stöd till en socialdemokratisk politik för att lösa de välfärdsproblem som coronan avslöjat, är svårt att veta i dag.
Men att Löfvens parti har en mycket fördelaktig vind just nu är uppenbart. Frågan om mer resurser till välfärden och då främst äldreomsorgen är högaktuell och i just välfärdsfrågor har S inte bara politiken för att lösa problemen, utan även ett stort förtroende från medborgarna. Nu behöver Kapten Löfven bara trimma seglen rätt för att få fart. Men han behöver samtidigt se upp för grynnor och grund i form av påståenden från höger om att alla välfärdsproblem som uppdagats i regioner och kommuner är regeringens fel. Det är inte alltid lätt för de vanliga väljarna att förstå att frågor som diskuteras på riksnivå faktiskt är kommuner och regioners ansvar. Och att Moderater och Kristdemokrater försöker ge regeringen all skuld för regionernas problem är inte så konstigt när alla regioner utom en har helt eller delvis borgerligt styre. I Region Stockholm som haft stora problem har alliansens dessutom styrt sen 2006.
Löfven måste även handskas med risken för vindskifte om trycket i frågor kring lag och ordning, och integration ökar. Men med en fast hand på rodret och en tydlig färdriktning finns det stora möjligheter att öka farten ordentligt. För nu blåser det friska akterliga vindar för en tydlig socialdemokratisk politik.
***
Så blev det då klart att alliansen och SD säljer ut Hemses bägge äldreboenden. 5,2 miljoner kronor billigare per år blir det med en privat utförare. Den stora extrakostnaden som regionens boenden tvingas dras med är kostnaderna för måltiderna. Regionstyrelseförvaltningen som har ansvaret för regionens måltider tar ut 50 kronor mer per måltid jämfört med de matkostnader som de privata behöver betala. Närproducerade råvaror genom en uppmärksammad och prisad livsmedelsupphandling, tillagningskök så nära brukarna som möjligt och en ambitiös måltidspolicy är bra för skolelever, sjukhusets patienter och våra äldre, men kostnaderna gör att regionens verksamheter konkurreras ut. Så blir det när en enskild nämnds ekonomi sätts över fullmäktiges ambitioner att gynna allt från skolbarn och äldre till miljö och lokala företag.