Under måndagens alla turer kring regeringsbildningen var den dans som Centerpartiet bjöd upp till inte särskilt lätt att hänga med i.
Partiet skulle å ena sidan släppa fram Löfven som statsminister om ett nytt avtal hölls, men därefter skulle regeringen få stå på helt egna ben. Nästan, då C även ställer krav på den budgetprocess som Löfven ska göra i höst. Bland annat får S inte förhandla sin budget med V, trots att både V och C är en förutsättning för Löfven att få igenom en budget.
Centern skulle efter att Löfven blir vald, vilket inte är säkert, gå i en ”konstruktiv” opposition. Var konstruktiviteten ligger i att vägra samarbeta med partier som förhandlar med antingen V eller SD har jag svårt att se.
Centerpartiets våta dröm verkar vara ett samarbete mellan MP, S, C, L, M och KD, något som är i det närmaste en utopi.
Moderaterna förklarade nyligen att ett samarbete med S skulle kunna ske vid krig eller annan liknande krissituation, men att en sådan inte råder nu. På långa vägar. Det känns också märkligt att ett parti med så stora låsningar som C har, närmast vägrar gå med på att andra partier har liknande låsningar och lägger över ansvaret att regeringskrisen är svårlöst på andra.
Centerpartiets konstruktiva oppositionsarbete är extremt ansvarslöst. De lämnar planen med en massa krav att spelet ska följa deras riktlinjer för att själva sätta sig på läktaren. Om Löfven blir vald under dagen blir det även han som har allt ansvar för en eventuell regeringskris i samband med budgetomröstningen. Även om han gjort allt han kan för att hans budget ska gå igenom räcker det med att Lööf på läktaren säger, det var inte tillräckligt.
Däremot var Annie Lööfs Almedalstal riktigt bra. Tydligt ideologiskt med stark S-prägel, ja just det, S-prägel. Det var först när hon halkade in på skattesänkningar och arbetsgivares rätt att sparka folk som jag började känna igen Centerns sakfrågor. Talet innehöll en tydlig och pedagogisk genomgång av totalitära och antidemokratiska krafters verkan i Kina, Turkiet, Ungern och Polen, en genomgång som utmynnade i orsaken bakom partiets motstånd mot SD.
Lööf gick också in på välfärdens utmaningar där den personal som under pandemin slitit hårt nu bör få betalt i form av möjlighet till vila, vidareutbildning och högre löner. Hur det ska gå ihop med stora skattesänkningar blev jag inte klok på men hon tänker väl trolla med knäna, och siffrorna.
Cementa
Svenska miljödomstolar är en katastrof
Svenska miljödomstolar visar än en gång upp sina katastrofala brister. I dag meddelade Mark- och miljööverdomstolen att Cementas tillståndsansökan som Mark- och miljödomstolen både godkände, processade och slutligen gav tillstånd till, anses så pass otillräcklig att den avvisas då domstolen inte finner att de kan ta beslut. De sågar med andra ord Mark- och miljödomstolens arbete jäms med fotknölarna. De underkänner inte bara själva beslutet utan även domstolens kompetens att förstå lagens krav vad en tillståndsansökan ska innehålla för att ens tas upp till beslut. Hade jag varit del av det tidigare beslutet hade jag avgått, bums.
Att domstolar ser på saker på olika sätt och därmed kan komma till olika domslut är ju en av orsakerna till att vi har olika prövningsnivåer. Men att domstolarna har så olika syn på dokumentens kvalité är en skandal utan dess like. Här har en första instans inte bara godkänt dokumenten utan också ansett dem tillräckligt bra för att godkänna ansökan. Medan nästa instans inte ens anser sig kunna processa ansökan.
Här måste de olika domstolarna snacka ihop sig. Det måste vara samma krav på ansökningshandlingarna i de bägge miljödomstolarna. Är handlingarna undermåliga ska de avvisas redan i första instans. Allt annat är ju parodiskt. Men så har ju miljödomstolarna sen tidigare varit mästare på att dra ut på processer, vilket knappast gagnar någon förutom domstolarna själva som ser till att vara sysselsatta och kosta oss skattebetalare en massa pengar.