På samma sätt väljer jag att se på de misstag, som människor nu gör, och den hårda kritik, som många får, i dessa coronatider. Regeringsföreträdare filmas, hängs ut och kritiseras å det grövsta för sina misstag. Ofta av personer som varit på samma plats samma tid och i samma ärenden, utan att de själva reflekterar över hur deras beteende av någon anledning skulle vara bättre än politikernas beteende. Nu finns det i mina ögon stöd för kritiken mot ministrarna, vilket jag återkommer till i en ledare framöver. Men vi är trots allt alla människor och människor gör misstag speciellt när vi inte är riktigt på topp.
Ta exempelvis Nancy Yussef som är Företagarnas ordförande på Gotland och som varit extremt kritisk till regeringens restriktioner på restaurangbranschen. Hon har till och med ansett att politikerna borde ge en offentlig ursäkt till restaurangägarna för den behandling som branschen fått utstå under coronapandemin. En behandling Yussef anser tillkommit då "politikerna vill visa sig handlingskraftiga". För att göra ett inlägg i debatten filmade hon på nyårsafton det firande som hon och hennes sällskap ställt till med. På filmen syns 16 personer, förutom Yussef själv som filmar, vilket knappast är den lilla grupp som restriktionerna uppmanar oss att hålla oss inom. Nu säger visserligen myndigheternas rekommendationer att träffar utöver den lilla gruppen kan ske, men då genom att håll avstånd och helst träffas utomhus. Tanken med filmen var enligt Yussef att visa hur privata fester skiljer sig från de ordnade former som restaurangerna kan erbjuda och den orättvisa som restriktionerna innebär för restaurangbranschen. Men om en restaurangägare inte visar på bättre omdöme privat blir det svårt att påvisa att deras omdöme som krögare är så mycket bättre. Oavsett vilka godtagbara förklaringar Yussef än har för den stora folksamlingen på nyårsafton får filmen motsatt effekt än den som hon ville ge. Jag tror att Nancy Yussef inte tänkte hela vägen på grund av coronatrötthet och därmed gjorde ett misstag, som hon nu får berättigad kritik för.
Det är många som valt att följa Folkhälsomyndighetens restriktioner fullt ut ända sen i mars. Människor som avstått från att resa, från att träffa nära och kära och från att sätta den där lilla guldkanten på tillvaron som ett restaurangbesök eller en hotellweekend kan innebära. Det finns till och med personer som inte fått ta ett sista farväl av sina anhöriga och motvilligt fått accepterat det för att de anser att det är viktigt att ta sitt ansvar. Denna isolering börjar nu ta ut sin rätt. Vi börjar bli riktigt trötta på coronarestriktionerna, trots att Sveriges försök att minska smittspridningen är betydligt mindre inskränkande än i många andra länder. De som hållit ut och som tagit ett stort ansvar, ser nu hur andra gör saker de själva avstått ifrån. De ser människor som besöker affärer, gallerior eller personer som träffas på sätt som restriktionerna säger är fel. Jag förstår att det väcker irritation, frustration och ilska. Jag förstår att de reagerar på sociala medier med kritiska inlägg på ett sätt de inte skulle ha gjort i början av april. Men reaktionerna står inte i proportion till felstegen.
Vi behöver alla ta ett djupt andetag för pandemin är inte över. Vi behöver fortsätta hålla i, hålla ut och hålla avstånd. Orsaken till att restauranger och offentliga tillställningar har fått restriktioner är att det var möjligt. Att affärer och gallerior inte fått restriktioner är för att det inte är förenligt med svensk lag. Av samma anledning kan vi träffas hur många som helst i våra hem då det inte är möjligt för regeringen att utfärda utegångsförbud. Det är med andra ord upp till oss själva att ta vårt ansvar för att inte öka smittspridningen. Men för att ta ansvar måste vi ta kloka beslut vilket blir svårare så här långt in i matchen. Vi måste tänka till en gång extra, eller två, innan vi gör något som kan ses som avvikande från restriktionerna. Vi måste också tänka en gång till innan vi kritiserar någon som tagit ett felaktigt beslut. För vi är inte mer än människor som börjar bli riktigt trötta på den isolering som pandemin medför.