För att undvika missförstånd så ser jag mig tvungen att påpeka att varken skjutningar eller gängkriminalitet är något jag vill se. Samhället måste med alla befintliga medel ta tag i de problem som gett den organiserade brottsligheten möjligheter att växa.
Det är inte riktigt så de politiska partierna på högerkanten verkar resonera. De predikar med hög röst enbart för hårdare straff. Gängkriminella ska straffas hårdare än andra för samma brott. Ungdomsrabatten som finns för att ungdomar ska få en andra chans i livet ska tas bort och barn som knappt hunnit in i puberteten ska kunna dömas i domstol.
Nu är det inte bara högerpartierna som anammat den politiken. Även regeringen har haka på den trenden även om de inte är beredda att gå lika långt i frågan om att straffa ungdomar och barn. Men så har också samhällsklimatet hårdnat och allt fler verkar föredra att låsa in brottslingar allt längre framför att rehabilitera dem och ge dem chansen att bli laglydiga medborgare.
Men det är knappast längre fängelsestraff som ger bäst effekt vilket USA är ett tydligt exempel på. Där mördas människor trots att det finns dödsstraff och hundraåriga fängelsestraff som inte ger den dömde någon chans att komma ut under sin livstid.
Jag tror inte att de ungdomar som i dag väljer att ingå i något kriminellt gäng gör det för att fängelsestraffen är för korta. Det är knappast gängkriminell som barnen har som yrkesdröm när de börjar skolan. Inte ens i de mest utsatta områdena.
Men någonstans på vägen in i tonåren blir kriminaliteten deras enda hopp om att bli någon. Det är i gängen de blir sedda och uppskattade, och sen är bollen i rullning. Det är där, under de åren, som samhället måste finnas på plats i deras liv. En skola som inspirerar, en socialtjänst som tidigt tar tag i eventuella problem och organiserade fritidsaktiviteter av många olika slag som fångar upp och ger alla möjlighet att bli sedda. Men också ett samhälle där de vuxna har ett jobb att gå till så barnen ser att det finns ett liv utanför gängen. Det är om alla dessa delar fungerar som barn och ungdomar kan se andra vägar till ett bra liv än kriminalitet. Det är då som rekryteringen till gängen kan brytas.
Malmö stad var tidigare en av landets mest drabbade kommuner gällande gängrelaterade skjutningar och sprängningar. Men genom ett gediget samarbete, där samhällets samlade resurser tagits tillvara, har Malmö lyckats vända på utvecklingen. Från 65 skjutningar 2017 till 20 skjutningar 2020. Fram till 8 augusti i år har det skett 12 skjutningar. Sprängningarna har haft samma utveckling och gått från 58, 2017 till 16, 2020.
Malmö stad har också satsat hårt på avhopparverksamhet vilken då gått i motsatt riktning, det vill säga ökat. Från 50 avhoppade gängkriminella 2017 till 75 avhoppare 2020.
Det finns som ni ser möjligheter att bryta utvecklingen och gängens framfart. Men det kräver att alla resurser som behövs inte bara finns utan också används på bästa möjliga sätt och i samverkan. För oavsett hur många poliser, fängelseplatser eller hårdare lagar det finns har det gått för långt när brottet redan har skett.
Det är samhällets samlade resurser som tillsammans kan råda bot på gängkriminaliteten, inte enbart tuffare tag.