Mina tankar går till polisens närmaste, men även till hans kollegor i Göteborg och runt om i landet. Det finns aldrig något försvar för dödligt våld, men när det drabbar de som ska skapa trygghet för oss andra är det oacceptabelt.
Att poliser avlider under tjänsteutövning är ovanligt, men att de dör på grund av skottskador eller annat våld är ovanligare. Under 2000-talet har tre poliser bragts om livet i tjänsten. Oavsett orsak är det en tragedi vid varje enskilt tillfälle.
När detta skrivs är bakgrunden till dödsskjutningen ännu inte utredd, men i området, Biskopsgården, där dådet genomfördes, finns sen årtionden tillbaka gängrelaterade problem. Området är också ett av landets så kallade utanförskapsområden och den gängkonflikt som finns är pågående. Det var på grund av konflikten som polismannen och hans kollega befann sig på platsen.
Polisen har ett mycket svårt jobb framför sig nu när de utreder dödsskjutningen av en kollega. Jag tänker då på alla känslor som det medför. Men med de resurser som nu tillförs utredningen och den målmedvetenhet som stärks när den egna kåren utsatts för ett övergrepp har jag stort förtroende för att polisen kommer lyckas hitta de ansvariga för dådet.
Från politiskt håll är kommentarerna samstämmiga. Samtliga partiledare uttrycker sin sorg och medkänsla samtidigt som de förfasas över brottet. Statsminister Stefan Löfven (S) påpekar att dödsskjutningen är ”ett angrepp på vår rättsstat”.
Dödskjutningen kommer än en gång att belysa de problem som finns i de så kallade utanförskapsområdena. I SVT:s sändning kunde vi höra Johanna Bäckström Lerneby, författare till boken ”Familjen”, ge sin syn på problematiken. Hon var, som många andra, tydlig med att problemen bara kan lösas om alla samhällets resurser sätts in under samordnade former.
Det är inte bara polisen som behöver mer resurser utan även skola och socialtjänst. Den som nu höll i det vapen som dödade polisen blev troligen inte kriminell i går. Det förebyggande arbetet måste öka och mer resurser tillföras socialtjänst, skola, men även föreningslivet. Där kan man fånga upp barn och ungdomar som är på väg åt fel håll i livet. För när kulan väl är på väg är det för sent.
Regeringskrisen
Kristersson kastar in handduken
I tisdags fick Ulf Kristersson (M) talman Andreas Norléns uppdrag att sondera för en moderatledd regering. Orsaken till att just Kristersson fick uppdraget är att han leder det största partiet av de som avsatte regeringen.
I går förmiddag kastade Kristersson in handduken och förklarade att han inte såg någon möjlighet att tolereras av riksdagen. Något som faktiskt överraskade mig.
Kristersson hänvisar till matematiken som orsak till hans beslut. Han menar att det finns 175 säkra mandat för att inte godta honom som ny regeringschef. Något som stämmer i teorin, men som är mer osäkert i praktiken. Det hade räckt med ett snedsteg och stukad vrist, för att en av de 175 skulle försenas och därmed utebli från omröstningen, för att få Kristersson vald. Det är väl hedrande om Kristersson inte vill chansa och bli vald på någon annans olycka, men jag tror det ligger mer bakom det överraskande beslutet. Det skulle inte förvåna mig om Kristersson fått indikationer från Nyamko Sabuni (L) att hon inte har full koll på sin riksdagsgrupp.
Senare på torsdagen meddelade talman Andreas Norlén att han nu gett Stefan Löfven uppdraget att sondera möjligheten för en S-ledd regering.