Region Gotland är inte ensamma om att behöva rekrytera, men Gotlands behov är högst i landet. Det största trycket är dessutom nu. Mellan 2019 och 2023 behöver över 40 procent av tjänsterna tillsättas. För perioderna 2024-2028 och 2029-2033 är det jämt fördelat med 30 procent vardera. Beräkningen gäller utifrån det behov av personal som fanns 2018. Bristen gäller lärare, lärare i fritidshem och förskollärare, vilka jag framöver i ledare kommer benämna lärare för enkelhetens skull.
Legitimerade lärare är ett bristyrke och jag har trott att antalet arbetslösa lärare var kraftigt begränsat utifrån det skrikande behov som landets skolor har. Men i en artikel i Dagens Nyheter 8/2 kan vi läsa att utbildade lärare har allt svårare att få jobb. Sen 2015 har andelen arbetslösa lärare ökat med 64 procent. Från 1 913 personer 2015 till 3 129 förra året, allt enligt DN. Och då rör det sig inte bara om personer med lärarutbildning utan om utbildade lärare som också vill jobba som lärare. Möjligheten för regionen att locka till sig utbildade lärare är med andra ord mycket god. Frågan är hur regionen jobbar med frågan. I barn- och utbildningsnämndens verksamhetsberättelse 2020 kan man läsa att kompetensförsörjningen inom förvaltningen får omdömet ”uppfyllda”. Vidare kan man läsa att arbetet beskrivs i den årliga kompetensförsörjningsplanen som bygger på Sveriges kommuner och regioner nio rekryteringsstrategier.
Jag tycker det känns lite defensivt att den kommunen i landet med de största rekryteringsbehoven ”bara” följa SKR:s strategi. Den lär väl fler kommuner följa.
P4 Gotland rapporterade den 15/2 att det är svårt för regionen att rekrytera behöriga lärare till högstadierna på landet. I tre olika intervjuer som finns tillgängliga på P4 Gotlands hemsida ställs frågor om hur rekryteringsproblemet ska lösas. Gun Thomsson, som är rektor på Solklintsskolan i Slite, säger att man verkligen behöver värna om varje person som vill jobba i skolan för att klara rekryteringsbehovet. Linda Rung, Lärarförbundet på Gotland, anser att politikerna behöver se på skolans behov på lång sikt och dessutom fortsätta den lönesatsning som påbörjats. Rung säger också att hon tror att problemet för landsbygdsskolorna är att lärare i första hand väljer skolor med stor andel behöriga lärare samt att man ofta bosätter sig i Visby och därmed inte är så pigg på att pendla ut från stan.
Det finns som ni ser många detaljer som måste falla på plats för att optimera möjligheten att rekrytera lärare. En del detaljer jobbar regionen med och andra verka ha hamnat i en skrivbordslåda.
Exempelvis måste bostadsbyggandet på landsbygden ta fart så de lärare som rekryteras inte tvingas bosätta sig i Visby. Det håller inte att lita på marknadskrafterna utan här måste regionen ta och sätta sig i förarsätet. Vår barns framtida skolgång får inte äventyras för att marknadskrafterna inte ser någon förtjänst i att bygga bostäder i exempelvis Slite. Mer bostäder genererar med största säkerhet också fler barn vilket i sin tur säkrar klassernas storlek och skolans framtid.
Regionen står inför en mycket stor utmaning. Hela 93 procent av lärarna måste ersättas fram till 2033. Det är med andra ord extremt viktigt att regionen och förvaltningen blir förebilder som arbetsgivare och tar Gun Thomsson och Linda Rung på orden. Men regionen måste också jobba med helheten och kunna erbjuda bostäder och lösningar för lärarens eventuella familj. Att ta beslutet att flytta till Gotland är något som måste funka för alla i familjen, men när det funkar har det också möjlighet att bli det bästa beslut som man någonsin tar. För Gotland är fantastiskt.