I debatten om mäns våld mot kvinnor får vi ideligen höra att vi män inte tar vårt ansvar för att minska våldet. Jag som skribent gör vad jag kan här på ledarsidan och många andra män har tagit avstånd från mäns våld mot kvinnor på olika sociala medier. Jag har också gjort mina försök i de grupper jag vistats i under mina år som vuxen. Både i yrkeslivet som privat. Grupper som inte sällan varit rätt mansdominerande.
Frågan är hur stort avtryck det gjort. Har jag klarat av att förmedla budskapet? Har någon av de män jag pratat med, unga som gamla, tagit till sig av det jag sagt? Eller har de stängt öronen för mitt ”PK-snack”, tagit bort mig som kompis på Facebook, flinat åt mig bakom min rygg och dragit ett blondinskämt till?
För att kunna bryta den destruktiva patriarkala mansnormen måste vi få upp våra genusglasögon och se vad normerna ställer till med och det är inte lätt. Här behövs det riktigt bra och pedagogiska förebilder.
För ett antal år sedan tog två grabbar i Finspång, Shanga Aziz och Rogerio Silva ett mycket bra initiativ när de skulle starta ett UF-företag. Istället för att dra igång ett säljande företag valde de att ta tag i ett, som de såg det, osunt grabbigt beteende i killarnas omklädningsrum. Lockerroom talk, fritt översatt omklädningsrums-snack, drogs igång för att förändra det ofta kvinnoförnedrande killsnack som förekommer i omklädningsrum före och efter träning och match.
UF-företaget växte och välkända profiler från lagsporter som Jimmy Durmaz, fotboll och Mikael Backlund, ishockey, lät sig bli ambassadörer. När jag tittar in på deras hemsida i dag, lockerroomtalk.se, ser jag att det pågår en febril aktivitet. Organisationen har i dag utbildare i stora delar av landet och gör ett mycket viktigt jobb. För, som det står på deras hemsida ”det är i omklädningsrummet allting börjar. Inte bara matchen, utan det handlar om snacket, kulturen och påhittade regler som formar killar. Påhittade regler som följer med ut i samhället och skapar skeva värderingar.”
Hur jobbar de gotländska idrottsföreningarna med frågan?
Liknande initiativ borde finns på andra ställen i samhället där pojkar och unga män samlas. Ungdomsgården, gymnasieskolan och arbetsplatserna. Hur jobbar fackförbund och arbetsgivarorganisationer med frågan? Jag vet att de fackförbund jag varit verksam i jobbat stenhårt med frågan, trots att de varit starkt manligt dominerade. Hur skulle de kunna kritisera den kraftiga manliga dominansen inom arbetsgivarorganisationerna när deras egna organisationer såg likadana ut.
I dag har IF Metall en kvinnlig ordförande och en ständig utveckling mot en jämställd fördelning bland anställda, ombudsmän och förtroendevalda. Samtidigt som jämställdhet och genusvetenskap ingår i förbundets utbildningspaket till både förtroendevalda som anställda.
Här på Gotland vill jag lyfta fram Janne Nordstedt som under många herrans år gjort ett fantastiskt arbete med att förbättra mansrollen till något bättre. Det finns naturligtvis fler män som gör vad de kan för att skapa ett bättre samhälle med mindre våld och några är omnämnda i Malin Stenström utmärkta artiklar.
Det finns som ni ser många män som gör vad de kan för att förbättra mansrollen och minska mäns våld mot kvinnor. De är förebilderna som vi andra ska ta hjälp av så vi blir ännu fler män i kampen mot mäns våld mot kvinnor. För det är inte rimligt att det i ett modernt samhälle som Sverige finns kvinnor som dagligen utsätts för psykiskt eller fysiskt våld av de män som påstår sig älska dem.