I den senaste undersökningen som SVT/Novus gjort och som presenterades den 13 januari fick Liberalerna 2,6 procent, något som fått partiledningen att agera i ren desperation.
Det är uppenbart att Nyamko Sabuni (L) ser Januariavtalet som ett sänke för partiet och är beredd att göra vad hon kan för att komma ur avtalet. Hur ska man annars tolka hennes krav på att regeringen måste drar tillbaka ett förslag som regeringen är tvingad till att föra fram enligt Januariavtalet annars hoppar Liberalerna av Januariavtalet.
Någon som hängde med? Själv är jag osäker, men om jag förstått det hela rätt så tycker Sabuni att en skrivning i migrationsförslaget ska bort. I Aftonbladet kan vi läsa att ”L-ledaren hotade med att lämna Januariavtalet om inte regeringen drar tillbaka sitt förslag om en ny humanitär skyddsgrund”.
Men i Januariavtalets punkt 67 kan vi läsa att den framtida migrationspolitiken skulle tas upp i en parlamentarisk kommitté, vilket är gjort. Samt att ”partierna är överens om att driva en ny humanitär skyddsgrund i den parlamentariska kommittén”. Det borde ju innebära att partierna också ska driva frågan om en ny humanitär skyddsgrund i riksdagen.
Det hade med andra ord varit ärligare om Nyamko Sabuni tog initiativet att lämna Januariavtalet utan att försöka skylla det hela på regeringen, som dessutom står upp för avtalet. Man kan också fundera över om det inte är politiskt självmord av Nyamko Sabuni att kasta in landet i en regeringskris för att regeringen följer det avtal som bland annat Liberalerna undertecknat.
Nästa fråga som borde genomlysas är om det är politiskt smart av Liberalerna att lämna Januariavtalet av just den anledningen att de vill se en hårdare asylpolitik. Den planhalvan uppfattar jag som rätt full redan. Dessutom med partier som har en större trovärdighet i frågan. Risken jag ser som uppenbar för Liberalerna är att de väljare som vill ha en mer mänsklig asylpolitik går till Centerpartiet medan de som vill se en mer hårdför asylpolitik till stor del redan lämnat partiet och knappast lär återkomma inom den närmaste tiden. Samtidigt ligger den del av den politiska spelplanen som Reinfeldt lämnade i det närmaste helt öppen och en återgång till den socialliberalism som bland annat Bengt Westerberg förde skulle nog uppskattas av många väljare.
Nu är det inte bara sakfrågan som ställer till det för Sabuni, utan hon kritiseras också internt för det sätt hon handskats med frågan. Tydligen var hennes utspel inte på långa vägar förankrade i partiorganisationen och än mindre diskuterad. När Liberalernas ordförande på Gotland, Simon Härenstam, blir intervjuad av P4 Gotland vill han inte ta ställning i sakfrågan då den inte diskuterats internt på ön. Härenstam är däremot missnöjd med hur frågan hanterats av Sabuni då hanteringen nu leder till en öppen strid i partiet. Något som hade kunnat undvikas genom en ordentlig förankringsprocess.
Jag funderar även över hur Simon Härenstam tänker utifrån tidigare erfarenheter. Den minnesgoda kommer säkert ihåg att han var gruppledare för Moderaterna på ön när Anna Kinberg Batra öppnade dörren lite på glänt för samtal med SD. Något som fick Härenstam att lämna Moderaterna. Nu ser hans nya parti ut vara på väg att göra samma resa högerut vilket borde få honom att börja fundera. Jag är inte avundsjuk på Härenstam som verkar vara ideologiskt bergfast i en liberal och human syn på politiken, medan de partier han upplevt haft en bra politik dras mot populism, konservatism och nationalism.
Nu får vi se vart det landar. Hur Liberalerna kommer att hantera den här krisen. Ett extraval nu skulle, som jag ser det, leda till att Liberalerna åkte ur riksdagen. Något som i sin tur skulle vara historiskt då det funnits riksdagsledamöter som betecknats som liberala sen 1700-talet. Är Nyamko Sabuni verkligen beredd att riskera att den 300 åriga eran av liberala riksdagsledamöter tar ett abrupt slut under hennes tid som partiets ordförande?