Dagens Nyheters politiska redaktör Amanda Sokolnicki tar i sin ledare den 19/12 avstamp i Ebba Busch (KD) krav på regeringens avgång. Busch anser att regeringen ska avgå då man misslyckats med coranahanteringen. Sokolnicki skriver i sin tur att utifrån oppositionens beteende under pandemin skulle ett regeringsskifte knappast förbättra situationen. Busch själv gick från att kalla statsminister Stefan Löfven (S) för sin befälhavare, till att anklaga regeringen för att låtit smittspridningen ske med berott mod, till att själv festa loss på ett sätt strider mot riktlinjerna, till att kräva regeringens avgång. Men förutom det vill Busch enligt Sokolnicki inte göra annat än det som redan är gjort.
Jimmie Åkesson (SD) har precis som Busch vänt med vinden i sina uttalanden även om han varit betydligt tystare. Vilket visar med stor tydlighet att SD är och förblir ett enfrågeparti.
Den enda partiledaren på högersidan som varit lite mer på hugget är moderaternas Ulf Kristersson. Men inte ens han har egentligen berättat hur han skulle gjort annorlunda. Enligt Sokolnicki har Kristersson lyckats bäst med att beskylla regeringen för saker som inte varit regeringens ansvar. Exempelvis bristen beredskapslager med skyddsutrustning, äldreomsorgens slimmade organisationer och att provtagningen inte fick fart.
Medan svenska folket tagit ansvar och försökt hålla ihop har den politiska oppositionen visat på motsatsen.
Stefan Löfven var tydlig i sitt jultal.
”I år har brister i hur vårt land är organiserat blivit tydliga. Vi ska inte tillbaka dit. Efter krisen ska vi istället bygga Sverige starkare, bättre. Äldreomsorgen, tryggheten, sjukvården, skolan – vi behöver göra det än mer robust. Den samarbetsförmåga vårt land visat i år ska vi lära av. Den styrkan ska vi använda oss av när vi hanterar andra samhällsproblem.”
Man kan ju alltid hoppas att oppositionen tar sitt förnuft till fånga och återgår till att visa upp den samarbetsförmåga de visade tidigt i våras. Då stod vi enade mot coronan. Då fördes diskussionerna bakom lyckta dörrar för att sen visas upp i enighet. Ingen försökte ta politiska poänger då vi stod inför en gemensam fiende i form av ett litet med ack så dödligt virus. Men tålamodet tröt i samma hastighet som förtroendet för regeringen ökade och den politiska oppositionen återgick till pajkastning.
När Coronakommissionens första delbetänkande så tydligt visade att vi inte var förberedda, borde politikerna sätta sig ner tillsamman för att peka ut vägen framåt istället för att kräva regeringens avgång. Det är nu som partiernas företrädare har möjlighet att tillsammans visa styrka och tillsammans skapa ett bättre Sverige. Det är nu politikerna kan staka ut vägen mot bättre äldreomsorg med bättre villkor för de anställda, större trygghet, bättre villkor för sjukvårdspersonal och en skola där jämlikheten ökar istället för minskar. Det är nu politikerna har möjlighet att tillsammans hitta lösningar på våra trygghetssystem som slipper lappas och lagas när krisen slår till. Det är nu som partiernas företrädare kan hitta trygghetssystem som även innefattar företag och företagare så vi står rustade inför nästa kris.
Det är nu som partierna har möjlighet att gå före och visa upp en enad front så vi har möjlighet att komma ur krisen på rätt kurs och med bra fart. För enade vi stå – söndrade vi falla.