Häromdagen berömde jag den transparens som genomgripande varit den framtida skolorganisationens signum. En transparens som innebär att det går att följa minsta lilla steg på den väg som politikerna tagit. En väg som är så slingrig att man behöver ha i sig åksjukepiller när man åker på den.
Vägen börjar med ”regionfullmäktiges beslut att låta utreda framtidens skolorganisation på Gotland, som är en del av regionens effektiviseringsprogram för åren 2020-2022” och slutar i en bred överenskommelse som ger minimal besparing och som dessutom kostar åtskilliga miljoner i investeringar. Däremellan snirklar sig den politiska processen fram mellan stock och sten. (Meningen inom citattecknen är hämtad direkt ur ett pressmeddelande som skickades ut av regionen efter BUN:s möte i april.)
Beslutet att en utredning om skolans framtida organisation skulle genomföras antogs av den politiska majoriteten i Regionfullmäktige. Det vill säga de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna. De beslutade samtidigt om utredningens inriktning som i första hand skulle spara pengar till regionen. Tjänstepersoner på utbildnings- och arbetslivsförvaltningen satte genast i gång och levererade en detaljerad utredning och ett tydligt förslag som innebar att ett stort antal landsbygdsskolor skulle läggas ner. Fram dit var vägen både rak och bred, men när förslaget blev offentligt började resan längs en allt mindre och kurvigare väg. Föräldrar och personer som ville värna sin socken ställde sig upp mangrant för att rädda sin skola. Politikerna som beslutat om utredningens inriktning slingrade sig i och med kritiken och menade att förslaget som tjänstepersonerna tagit inte stämde överens med regionens serviceutbudsstrategi. Centerpartiet, som genom ordförande posterna i både BUN och regionstyrelsen drivit frågan om utredningen drabbades av en intern storm när det blev uppenbart för partikamraterna att besparingarna skulle leda till nedläggning av landsbygdsskolor. Samtidigt förde oppositionen bestående av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ fram krav som innebar satsningar på de skolor som var nedläggningshotade.
Barn- och utbildningsförvaltningens ordförande befann sig plötsligt i en riktig rävsax. Hans egen utredning som han till att börja med försvarade riskerade att ge Centerpartiet stämpeln som partiet som stängde landsbygden.
Nu ser det hela ut att sluta med att ett par förskolor i Visby läggs ner medan de flesta skolorna på landsbygden förblir orörda och ingen läggs ner. Säkra blir vi först efter Regionfullmäktiges möte i februari, men innan dess ska BUN besluta i frågan redan på tisdag. Så än är vi inte framme på den slingriga vägen till ett beslut om en ny skolorganisation.