Inom manligt dominerade branscher är heltid norm och inget som någon ens funderar över. På de arbetsplatserna är sällan schemat något problem trots att en absolut majoritet jobbar heltid.
Nu när den så kallade heltidsresan är i full gång inom exempelvis omsorgen blir schemaläggningen plötsligt ett problem. Östnytt rapporterade nyligen från omsorgen i Söderköping där heltidsresan innebar att fler fick rätt till heltid. Bra där, men de scheman som personalen tvingades arbeta efter medförde att fler valde frivillig deltid. Det som jag reagerade mest på var att de scheman som delar av personalen känner är för tunga för att de ska må bra, kallas hälsoscheman. Liknande problem har jag uppfattat finns på Gotland där de fackliga organisationerna kritiserat det som kallas hälsoscheman, då de knappast är hälsosamma.
Heltidsresan skapar uppenbarligen problem med schemaläggningen inom omsorgen. Varför kan man inte göra som industrin och ha skiftlag med regelbundna tider och bra bemanning?
Utifrån min bakgrund inom industrin har jag sett en uppsjö av olika schemalösningar för dygnet runt drift. I samtliga fall är arbetsstyrkan uppdelad på tre skiftlag per dygn och eventuellt ett dagskift. Det kan vara allt ifrån helt samma bemanning dygnets alla timmar, till olika stora styrkor beroende på tid på dygnet och produktionens krav. Men det är alltid samma bemanning under samma tider, oavsett hur mycket det finns att göra.
I en processindustri kan de anställda vid normal gång rulla tummarna i åtta timmar. I det närmaste. Vissa återkommande arbetsuppgifter finns men tempot är riktigt nedskruvat. Visst har det funnits chefer som haft tankar på att dra ner bemanningen då de uppenbarligen inte gör så mycket nytta, men de har fått ändra inställning. För när det larmar och blir problem då finns det personal för att reda ut den första stormen. Och är det något som kostar pengar inom industrin så är det stillastående maskiner. Att maskinerna går och kan startas så fort som möjligt efter ett oplanerat stopp prioriteras högre än lönekostnader.
Men inom omsorgen tänker man tvärtom. Eller rättares sagt inom omsorgen tvingas chefer tänka tvärtom på grund av politikernas sparkrav på verksamheterna. Då blir det uppenbart att det är rätt bemanning vid rätt tid som gäller. Mer personal vid uppstigning, måltider och sängläggning, än under tider då det normalt inte finns akuta arbetsuppgifter. Nattpersonalen kan dras ner till minimum då de äldre antas sova. Att hålla ner lönekostnaderna är viktigare än att råka få personal över till icke akuta arbetsuppgifter.
Då minskade kostnader varit viktigare än normala arbetsvillkor för de anställda, har deltid, sms-anställningar och delade turer varit vanligt förekommande. På vissa arbetsplatser har det till och med funnits mer personal väntandes på sms för att tas in vid behov än extra på jobbet för att ge de äldre lite guldkant i form av promenader, tröst eller vanligt umgänge. Scheman som anpassas för att optimera effektiviteten har svårt att ta hand om de boendes personliga behov vid andra tider än de bestämda. Dusch, toalettbesök, hjälp med handel eller promenader följer därför schemat och inte den äldres egen vilja.
Inom industrin bemannar man upp så man kan klara av problem man vet kommer att inträffa, men inte när de kommer. När problemen uppstår får personalen springa fortare, men då är de oftast utvilade.
Inom omsorgen bemannar man ner utifrån minsta möjliga behov och när det uppstår problem får den redan ansträngda personalen springa ännu fortare. Då hjälper knappast scheman oavsett om de kallas hälsoscheman eller annat. För att personal ska kunna springa fortare när det verkligen behövs måste man vara utvilad. Det vet och känner personalen väl till. Därför tvingas många av de som nu får rätt till heltid att gå ner i arbetstid. Rätten till heltid blir en rätt till att slita ut sig när besparingar är viktigare än bra arbetsmiljö och personlig omsorg.
Den här trenden måste vändas. Omsorgspersonalen måste få fler arbetskamrater. Varför inte börja med scheman som liknar industrins. Där bemanningen utgår från största behov istället för minsta behov. Då kommer inte ens hälsoscheman tvinga personalen gå ner i arbetstid.