Ryska trollfabriker var under lång tid väldigt framgångsrika i sina försök att splittra de västeuropeiska samhällsstrukturerna. Uppgifter från USA, Frankrike, Tyskland och Sverige har gjort gällande att det gjorts försök att påverka ländernas olika val. Fiender till västvärldens fria demokratier hade upptäckt möjligheter i de sociala medierna som ingen riktigt tänkt på. Plattformarnas algoritmer som bygger på användarnas reaktioner var säkert tänkta som ett sätt att sprida kärlek. Därför fanns det från början bara möjligheter att gilla inlägg, det skulle vara en positiv stämning på den sociala plattformen. Släkt och vänner som bodde långt ifrån varandra skulle kunna ha kontakt och följa varandras vardagsliv på ett enkelt sätt genom att bli kompisar. Gulliga kattungar eller barnbarn skulle gillas och delas. Ju fler gilla desto större spridning. Populära inlägg hamnade överst för alla kompisar att se.
Men det upptäcktes att även negativa inlägg kunde gillas. Mobbning, hat och hot blev snabbt ett problem. Även politiska strömningar som tidigare fört en tynande tillvaro nosade upp möjligheterna att på ett billigt och snabbt sätt sprida sina budskap till en bred massa. Trollkonton och riktiga sympatisörer gjorde ett fantastiskt arbete med att gilla och dela såväl politiska budskap desinformation. Presidentvalet i USA 2016 blev något av ett uppvaknande för västvärlden då det uppdagades i vilken stor utsträckning som den från utlandet organiserade påverkans kampanjerna hade förekommit.
När Frankrike och Tyskland gick till val 2017 var bägge länderna förberedda, men fick trots det sin beskärda del av utländska påverkanskampanjer.
De sociala medieplattformarna blev hårt kritiserade för sitt slappa agerande mot trollkonton, spridning av desinformation och direkta personangrepp. I viss mån började man ta tag i problemen, bland annat genom varningsmarkeringar på direkta felaktigheter eller lögner. Men det var först i samband med stormningen av kapitolium som de reagerade med kraft och stängde av ett stort antal konton, bland annat Donald Trumps.
Det finns med andra ord anledning att titta över regelverken för sociala medieplattformar och försöka hitta en liknande lösning som den inom tidningsbranschen med en ansvarig utgivare. Något som de flesta håller med om, med ett stort undantag, Sverigedemokraterna.
Man måste ha förståelse för att SD inte vill se någon som tar ett utgivaransvar, då de byggt stora delar av sin mediestrategi på sociala medieplattformar och sina aktiva sympatisörer inklusive trollkonton. Det är också bland SD:s följare som desinformation, personangrepp och grövre övertramp fyller flödet. Något som syns tydligt på partiets officiella konton, för inte ens där ser partiet till att rensa bort inlägg som är rent av olagliga i sin utformning.
Om plattformarna börjar ta ansvar och granskar inlägg i en större utsträckning än tidigare skulle SD tvingas byta mediestrategi, eller i alla fall plattform. Men i en ny plattform kommer spridningen att minska då de flesta av oss stannar kvar på de stora plattformarna. Då skulle polariseringen minska och vi skulle kunna njuta av kattungar och ett nytt, bättre debattklimat.
Rättelse:
I gårdagens debattartikel med rubriken ”Media är för flata mot det extrema” hade fel årtal på Mattias Karlsson inträde i SD smugit sig in. Rätt årtal är 1994.