När debattörerna inte är lika smarta men ändå försöker undviker frågorna kan det se ut som det ibland gör i riksdagen. Två debattörer som inte svarar på de frågor de får av motdebattören, och där man ibland funderar över om sändningen är ett hopklipp av två olika debatter.
Men oavsett hur de svåra frågorna undviks gynnar undvikandet inte det politiska samtalet. Det blir det lidande när svaren utebli. De frågor som undviks är ofta också de frågor som folk vill ha svar på.
Här på ön finns det ett bra exempel i den debatt som förts kring upphandlingen av äldreboenden på södra Gotland. Problemet som jag fört fram här på Gotlands Folkblad är att äldreomsorgen i hela landet är underfinansierad sen 20 – 30 år. Något som Coronakommissionens första delbetänkande visade med stor tydlighet. (Jag vill också passa på att hänvisa till Arena idés utomordentliga rapport ”Budget ur balans” som en bra läsning för den som vill fördjupa sig i äldreomsorgens tillstånd.) Men från de borgerliga debattörernas håll får vi aldrig svar på frågan vad man tänker göra åt de uppenbara problem som äldreomsorgen dras med. Det enda som förs fram i debatten av Gotlänningens Eva Bofride och regionstyrelsens ordförande Eva Nypelius (C) är hur taskig jag och andra är mot privata utförare.
Att ständiga upphandlingar, där anbudet som kostar minst för regionen vinner, dränerar äldreomsorgen vill man inte prata om. När det dessutom framförs tveksamma påståenden i vissa små detaljer från de som vill se en satsning på äldreomsorgen blir det något som motdebattörerna riktar in sig på. Vilket inte på något sätt gynnar det politiska samtalet. Exempelvis nämnde Kommunals ordförande på Gotland en rapport som visar att de privata omsorgsbolagen har fler deltidsanställda, fler vikarier, men också lägre löner. Nu har den rapporten, som kommunal hänvisade till, kritiserats för sitt sätt att beräkna löneskillnaden mellan privata och kommunala verksamheter vilket naturligtvis blev infallsvinkeln från borgerligt håll. Problemen med fler deltidsanställda och fler vikarier valde man, smidigt nog, att undvika, trots att just de frågorna är mycket viktiga för kvalitén.
Men i en fråga blir debatten från borgerligt håll en liknande parodi som vi ibland ser i riksdagen. Hur många gånger jag än hänvisar till Coronakommissionen och andra rapporter som bevis för de generella problem som äldreomsorgen har, återkommer frågan där jag krävs på källor för mina påståenden.
Återkommande krav från Gotlänningens ledarsida på att prata med personalen tystnade när det kom fram att personalen själv anser att de är underbemannade och själva frågan om underbemanning har man undvikit.
När den nya hemtjänstorganisationen drog igång kan vi även där se hur resurserna minskar för hemtjänståtgärder i Visby. Nämndens borgerliga partier valde tillsammans med Sverigedemokraterna även att ge äldreomsorgen ett sparbeting trots att riksdag och regering skjuter till resurser till förbättrande åtgärder. Även i den frågan har det varit tyst från borgerligt håll.
Det som är intressant är att frågan om mer resurser till äldreomsorgen inte är en stridsfråga i riksdagen. Debatten som förs mellan partierna i riksdagen handlar istället om hur mycket mer resurser som äldreomsorgen ska få. Insikten att det nu är färdigsparat på äldreomsorgen har inte slagit den styrande alliansen här på ön eller Gotlänningens politiska redaktör. Här förbereder borgarna i socialnämnden istället ytterligare en upphandling som riskerar att minska resurserna till våra äldre.
Hur vill Gotlänningens politiska chefredaktör se den framtida äldreomsorgen på ön? Hur vill regionstyrelsens ordförande att äldreomsorgen på Gotland ska utvecklas? Tycker Nypelius och Bofride att det även fortsättningsvis ska sparas in på våra äldre genom upphandlingar till lägsta pris, besparande omorganisationer och överförande av tilldelade medel till andra verksamheter inom socialnämnden. Är inte Gotlands äldre värda mer än lägsta möjliga kostnad? De frågorna kan ni inte längre undvika även om ni bägge är smarta debattörer.