De nya råden som infördes i torsdags innebär att:
-Vi bara ska umgås med personer vi normalt träffar
-Vi inte ska besök inomhusmiljöer där människor samlas och där det finns risk för trängsel, undantaget nödvändiga inköp av mat och medicin.
-Vi ska också avstå från evenemang som samlar många människor samtidigt.
Det här är råd som inte ska tas som något ”råd” utan som en order. I skrivande stund är det bara Region Jämtland Härjedalen som inte infört skärpta lokala allmänna råd. I resten av landet är de införda.
I måndags informerade regeringen om ytterligare nya skärpta direktiv där offentliga tillställningar och allmänna sammankomster med fler än åtta personer förbjuds. Förändringen från dagens gräns på 50 personer är tänkt att träda i kraft 24 november och gälla i fyra veckor.
Döm om min förvåning när diskussionen om regeringens besked om maximalt åtta personer till stor del behandlar var gränsen om åtta gäller och var den inte gäller. ”Varför kan vi gå på krogen, men inte på bio?” Om vi bara umgås med de få vi dagligen träffar, om vi undviker trånga inomhusmiljöer och om vi avstår evenemang är väl inte max åtta ett problem. Om vi följer de skärpta lokala allmänna råden då går vi inte på bio! Då går vi inte heller på krogen om det inte är absolut nödvändigt för att vi ska få mat i oss. Jag förstår att både biografer och krogar drabbas hårt av coronapandemins följder. Men de som blir svårt sjuka eller till och med avlider drabbas ännu hårdare. Och risken är att smittspridningen eskalerar till en nivå där sjukvården inte hänger med, och att människor därmed inte får den medicinska hjälp de är i behov av. Därför ska vi följa de skärpta lokala allmänna råden och därför är max åtta personer inget problem. Hur svårt kan det egentligen vara att förstå.
Förtydligande
Något som uppenbart är svårt är mitt förhållande till regionens revision. I gårdagens ledare skrev jag att revisionen bland annat har uppdraget att granska fullmäktige. Det stämmer inte, vilket jag har påmints om från ett flertal håll. Revisionens uppdraget är att granska hur fullmäktiges beslut verkställs ute i nämnder och andra verksamheter. Så här står det på regionens hemsida. ”Revisorerna är regionfullmäktiges instrument för att utöva den demokratiska kontrollen över regionens verksamhet.” Alltså kontrollera regionens verksamhet, men inte fullmäktige.
När vi rett ut den biten blir det än intressantare att fundera över vem eller vilka som i sin tur kontrollerar fullmäktige. Det enda svar jag fått är att det är gotlänningarna som är den kontrollerande makten över regionfullmäktige. Det är vi som ska utreda hur fullmäktige sköter sig och det är vi som ska överklaga beslut vi anser vara felaktiga. Dessutom avgör vi hur politikerna skött sig vart fjärde år när vi går till valurnorna. Men till vår hjälp har vi också den tredje statsmakten, media.
När det gäller de exempel jag skulle vilja ha granskade och som jag angav i går borde även regionfullmäktige vara intresserade. Har de coronapaket som beslutats hjälpt oss gotlänningar och det gotländska näringslivet? Vilka åtgärder var bra och vilka mindre bra? Hur ska man tänka vid nästa tillfälle något liknande händer?
Eller hur har fullmäktiges anpassning till coronapandemin påverkat den demokratiska processen? Blev begränsningen av antal tjänstgörande ledamöter också begränsande för demokratin? Fungerade övergången till digitala möten bra rent demokratiskt? Finns de nu med facit i hand andra åtgärder man hade kunnat vidta som inverkat mindre på den demokratiska processen?
Det är frågor som borde få ett svar så vi vet hur vi ska bete oss nästa gång. För att nu tro att det aldrig mer kommer en liknande pandemi är nog att tro för mycket.