Under gårdagens möte i tekniska nämnden skulle ett intressant förslag angående framtidens kollektivtrafik tas upp. Men nämndens ordförande valde strax innan mötet att ta bort ärendet från dagordningen. Troligen för att det förelåg risk att en samlad opposition skulle köra över alliansen och godkänna förslaget.
Kollektivtrafiken på ön är nog den verksamhet som är minst effektiv av alla regionens verksamheter. Kostnaderna är skyhöga jämfört med andelen resenärer. Gotlänningar är helt enkelt inte vana att ta bussen och åker hellre i egen bil. Det är inte en slump att Gotland är landets mest bilrika region utifrån befolkningsmängd. Kollektivtrafiken har aldrig uppfyllt gotlänningarnas önskemål. Till och med öns politiker valde bort kollektivtrafiken när de i början av mandatperioden skulle till ett möte strax utanför Visby. Inte alla, en av öns politiker såg att bussarna funkade utmärkt och valde att åka kollektivt. Men de som tog bilen tänkte nog som vi gotlänningar brukar tänka. ”Jag tar bilen, det blir smidigast.”
Situationen för öns kollektivtrafik har inte heller förbättrats av pandemin då vi uppmanats att inte åka i onödan.
Där står vi i dag och något radikalt måste göras.
Det är just den situationen som fått en gotlänning att tänk till och skriva ett medborgarförslag, vilket skulle ha behandlats på onsdagens möte i tekniska nämnden. Förslaget går ut på att regionen, som ett försök, inför anropsstyrd kollektivtrafik i ett begränsat område runt Västerhejde. Tommy Gardell (S), tekniska nämndens förra ordförande har kommenterat förslaget i en insändare.
Anropsstyrd kollektivtrafik innebär att de resande beställer resan till den tid då de vill resa. Hur man väljer att organisera tjänsten varierar, men anropsstyrd kollektivtrafik har prövats i många kommuner och regioner med lyckat utfall.
I rapporten ”Sveriges hemligaste kollektivtrafik” utgiven i september 2017 beskriver Svenska Taxiförbundet hur landets regioner har organiserat sin anropsstyrda kollektivtrafik. I rapporten kan jag utläsa att det skiljer sig en hel del mellan regionerna. De flesta har den samordnad med färdtjänst och sjukresor. Ofta används den som matartrafik till stamlinjerna, men några regioner har utvecklat tjänsten ännu mer. Samtliga anser att de sparar både pengar och minska miljöpåverkan genom att bara köra när det finns resande. I några regioner ser jag också att servicen förbättrats.
När jag läser rapporten inser jag att Gotland ligger långt efter andra regioner. Här på ön finns en form av anropsstyrd kollektivtrafik som benämns Närtrafik. Den går två gånger i veckan, tur och retur från landsbygd till större samhällen eller Visby, och har en fast tidtabell som kan variera lite beroende på antalet resande. På regionens hemsida påtalas också att de reserverar sig för att turerna kan bli fulla. Flexibiliteten är med andra ord noll. Det enda som kan vara bra med den gotländska Närtrafiken är att turerna ställs in när ingen vill åka. Vilket troligen är rätt ofta, killgissar jag.
Jag tror att just Gotland skulle vara perfekt för att testa tjänsten i stor skala. Med en struktur där en stor andel av befolkningen är utspridd över hela ön kommer regionen aldrig klara av att ha en fullgod kollektivtrafik om den bara bedrivs utifrån fasta tidtabeller. Kan man då hitta en variant som passar så många som möjligt är mycket vunnet.
Nu får vi se hur ordförande Boberg agerar och när han vågar ta upp ärendet för beslut.