Ännu vet vi inte vad som ligger bakom skolattacken i Eslöv, men dådet har återigen fått oss att vända blickarna mot säkerheten på offentliga verksamheter och då främst skolor.
Utan att i detta tidiga läge göra någon annan jämförelse blev terroristdådet på en skola i Trollhättan 2015 ett uppvaknande för oss i Sverige. Då blev vi varse att skolattacker inte bara var något som hände utomlands utan även här hos oss. Frågan om hur säkerheten på våra skolor skulle kunna höjas blev i högsta grad aktuell. Innan Trollhättan var det tydligt att skolan setts som en verksamhet skyddad från ondska, men då insåg man att säkerheten behövde förbättras.
Då var de flesta skolorna helt öppna och vem som helst hade möjlighet att knalla in och ut. Förhoppningsvis har det förändrats och vad jag förstår så har det också skett en del förbättringar. En del skolor håller entrédörrarna låsta och bara de som har nyckel, ofta en så kallad tagg eller nyckelkort, ska kunna komma in. Andra har bara en ingång öppen där en reception finns bemannad. Allt för att försöka ha koll på vilka som går in i skolbyggnaden.
Några skolor har satt upp bevakningskameror, men utan en ständig bevakning av det som kamerorna snappar upp, blir de inte effektiva för att förhindra planerade brott. Däremot kan de generera bra bevis i en efterföljande utredning.
En hel del har gjorts, men inget som skulle kunna förhindrar en attack likt den i Eslöv, och frågan är om vi vill göra skolorna helt säkra.
Jag vill inte se hur våra skolor, eller andra offentliga verksamheter, förvandlas till fort. Där identitetskontroller, metalldetektorer och beväpnade vakter blir naturliga inslag. Visst kan låsta skolor, där bara elever och personal kan ta sig in, skydda mot impulsattentat utförda av utomstående, men det som hände i Eslöv, där en elev utpekas som förövare, hade inte kunnat undvikas med lås.
Då är det bättre att vi jobba förebyggande, även i den här frågan.
Vi vill alla ha positiv uppmärksamhet och en av skolans uppgifter är att ge just den positiva uppmärksamheten till eleverna. Kan vi få tillbaka en skola där lärare och andra anställda som jobbar nära barnen får möjlighet att inspirera, bejaka och se varje elev som den person de är, kan mycket vara vunnet.
Jag har svårt att tro att en elev som fått full och positiv uppmärksamhet begår handlingar likt den i Eslöv. Men, som jag skrev i fredagens ledare, har lärarna haft en mycket tuff uppgift under pandemin. De var redan innan pandemin överösta med administrativa uppgifter, och nu under pandemin har de dessutom fått täcka upp för kollegor som stannat hemma med symtom eller sjukdom, hålla ordning på de pandemiregler som tros allt genomförts och dessutom ge elever som varit hemma extra stöd. Skolan behöver fler vuxna som kan vara ett stöd till både elever och lärare. Dessutom behöver lärare och rektorer få administrativ avlastning. Annars blir det svårt att ge alla elever den positiva uppmärksamhet de behöver.
För att barn och ungdomar inte ska hamna i en situation där de begår våldsbrott behöver hela samhället hjälpa till. Även föräldrarna behöver stödjas i sin roll och hur de ska göra om deras barn inte mår bra.
Det jag upplever har fungerat bra i Eslöv är säkerheten när det väl hände. Polisen var snabbt på plats, elever och lärare låste in sig i sina klassrum. När polisen gripit gärningspersonen och skolan var säkrad samlade skolledningen elever och anställda på ett, vad jag uppfattar, bra sätt innan eleverna fick lämna skolan tillsammans med anhöriga.
Både skola och kommun har dragit igång krishantering på ett, som jag ser det, exemplariskt sätt. Undervisningen har ställts in men skolan har varit öppen för de som vill. På skolan har man även fått möjlighet att prata av sig med varandra och skolpersonal. Dessutom har polisen varit på plats som stöd och för att kunna svara på frågor.
Det är bra att skolor, och andra verksamheter, övar olika krissituationer så att alla vet hur de ska bete sig. Jag har upplevt att vi generellt sett har en bra uppbyggd krishantering i det offentliga, och Eslövs kommun, eller den drabbade skolan, har inte gett mig skäl att tvivla.
Men varken skolor eller samhället i stort kan förhindra att en ensam gärningsperson begår handlingar likt den vi nu sett i Eslöv. Om vi inte väljer att göra våra offentliga verksamheter till fort kommer våra skolor aldrig bli helt säkra.