Enligt Lööf har man tagit i hand och godkänt Januariavtalets, JA, samtliga punkter och hon kräver nu att Löfven lever upp till avtalet och genomför de förslag som LAS-utredningen lade fram i juni. Lööf hänger upp kravet på skrivelsen i JA där det tydligt framgår att utredningen ska bli lag om parterna inte kommer överens. Liknande utfästelser har Sabuni gjort. Men i samma punkt i JA står det lika tydligt att utredningen ska upprätthålla en grundläggande balans mellan arbetsmarknadens parter samt att ändringarna ska vara rättssäkra och skydda mot godtycke. Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) och Statsminister Stefan Löfven (S) har starkt ifrågasatt om utredningen följt direktiven om balans och skydd mot godtycke. Det är just den frågan som är intressant och om utredningen inte följt direktiven faller den redan där och kan då inte användas i sin helhet som lagförslag.
Vi tittar igenom utredningen för att bilda oss en egen uppfattning. Först tar vi och jämför den grundläggande balansen.
På arbetstagarens plussida finns krav på kompetensutveckling, snabbare företrädesrätt till anställning för visstidsanställda och högre golv för skadestånd vid uppsägning utan saklig grund. Dessa punkter finns då på arbetsgivarens minuskonto.
På arbetstagarens minussida finns fler undantag från turordning, försämrat omplaceringskrav, borttagen möjlighet att slå ihop turordningskretsar, ingen rätt till bibehållen anställning vid uppsägning utan saklig grund på 90 procent av svenska arbetsplatser, betydligt lägre maximalt skadestånd vid uppsägning utan saklig grund och minimal ersättning om arbetsgivaren inte har fullgjort kravet på kompetensutveckling. Dessa punkter finns då på arbetsgivarens pluskonto.
Nu tittar vi på frågan om rättssäkerhet och godtycke. Är det rättssäkert när det på 90 procent av landets arbetsplatser går att säga upp personal utan saklig grund utan att sen tvingas ta tillbaka dem om det inte fanns saklig grund. Och är det ett bra skydd mot godtycke när fler kan undantas från turordning samtidigt som både omplaceringsskyldigheten och möjligheten till att slå ihop turordningskretsar tas bort. Är det bra skydd mot godtycke att skadestånden vid uppsägning utan saklig grund sänks för samtliga med längre anställningstid än åtta månader. Och minskar risken för godtycke att säga upp personal som inte fått kompetensutveckling av ett skadeståndskrav på två månadslöner?
Är det någon som anser att en grundläggande balansen och skydd mot godtycke har upprätthållits i utredningens förslag?
I ena vågskålen låg billigare och enklare att säga upp personal och i den andra möjligheten till att snabbt få nytt jobb och bättre balans i anställningsskyddet för personer med olika anställningsvillkor. När vi nu ser hur det blir så pass mycket enklare att säga upp vem arbetsgivaren än vill och billigare för arbetsgivaren att betala skadestånd, för både felaktig uppsägning och att inte kompetensutveckla personalen, kan det knappast ses som en bibehållen balans och skydd mot godtycke. Att personer med visstidsanställning får en snabbare företrädes rätt väger och att skadeståndsgolvet vid uppsägning utan saklig grund höjs marginellt väger knappast upp skillnaderna.
Nu är det upp till bevis C och L. Kan vi lita på att Annie Lööf och Nyamko Sabuni står upp för det handslag som JA innebär och kravet att en moderniserad arbetsrätt ska innebära både bibehållen balans mellan arbetsmarknadens parter, och ge ändringar som är rättssäkra och skyddar mot godtycke. Eller föredrar Lööf och Sabuni att svika det handslaget och kasta in landet i en regeringskris och en avtalsrörelse som riskerar att bli kaotisk.