De borgerliga partiernas ökenvandring högerut fortsätter. Kristdemokraterna och Moderaterna får nu följe av Liberalerna i viljan att ta stöd av Sverigedemokraterna för att vinna regeringsmakten.
Bara Centerpartiet har hittills stått stadigt i sin ideologi och sitt arbete mot nationalism och högerpopulism. Det finns inte heller något som tyder på att C skulle ändra sin syn.
Jag tycker Moderaterna och Liberalerna har en mycket naiv syn på ett budgetsamarbete med SD. Att komma överens i frågor där man redan står varandra nära är inget problem, men varje eftergift som SD gör, vill de ha betalt för i frågor där partierna står längre ifrån varandra eller i frågor där SD vill gå betydligt längre än vad en liberal egentligen vill.
I ledaren den 20 mars gav jag exempel på frågor där M och KD vill åt samma håll som SD där eftergifter kan få långtgående följder för det demokratiska samhället. Nu är frågan om Liberalerna vill gå med på neddragningar inom Public service och den ickekommersiella kultursektorn? Vill Liberalerna minska myndigheters oberoende och bryta mot internationell lag? För risken att något eller allt av detta inträffar är överhängande om SD får den roll som Liberalerna nu ger klartecken till.
Nu är det inte alla Liberaler som har samma märkliga syn, som partiledningen, på hur liberal politik bäst bedrivs. Avhoppen har redan börjat och det mest anmärkningsvärda är nog Abdukadir Salad Alis avhopp. Han blev så sent som 2020 utsedd till årets liberal. Abdukadir Salad Ali intresse för Liberalerna vaknade när Bengt Westerberg reste sig ur soffan i den direktsända valvakan 1991 då han vägrade att sitta i samma soffa som populistiska Ny Demokratis representant. Nu är det Abdukadir Salad Ali som reser sig ur Liberalernas soffa av samma orsak. Snacka om ironi.
Men även på Gotland får Liberalernas beslut tråkiga följder. Partiets lokala ordförande Simon Härenstam är fortfarande trogen sin egen politiska kompass och har nu aviserat att han kommer att lämna politiken. Något som jag har både sympati och förståelse för, men ser som mycket olyckligt.
När jag lyssnar av mina politiska kanaler hör jag bara goda omdömen om Härenstam och jag förstår att han kommer att saknas i den gotländska politiken.
Härenstams politiska kompass är lika tydlig nu som den var då han av samma skäl lämnade Moderaterna när Anna Kinberg Batra tog sina första steg mot ett samarbete med SD.
Kvar på den liberala plattformen står Simon Härenstam stadigt. Han ser hur de borgerliga partiernas tåg, ett efter ett, kör ifrån honom på sin väg mot konservatism, nationalism, populism och ett liv under stöveln.
Nu var det inte bara Härenstam bland de gotländska liberalerna som var emot det beslut som deras partiråd tog i söndags. Liberalerna på Gotland hade tagit ett enhälligt beslut att stödja den sidan som var emot partistyrelsens närmanden till SD. Så frågan man kan ställa sig är om det är fler Liberaler som kommer att lämna partiet? Kommer det finnas någon liberal på ön som ens är villig att ta över ordförandeposten för en liberal förening som ska ut i en valrörelse och propagera för ett samarbete med liberalismens självskrivna fiende. Den frågan blir intressant att se hur den kommer att besvaras framöver.