För att citera en programledare i ett underhållningsprogram, ”spänningen är ooolidlig”. Jag tänker då på den regeringskris som pågår och främst det parlamentariska läget som gör utgången helt oviss då det hela hänger på en enda röst.
För att kunna bli statsminister i Sverige krävs ”bara” att bli accepterad av riksdagen. Det innebär att det inte får finnas en majoritet av riksdagsledamöterna som aktivt röstar emot, det vill säga 175 eller fler.
Utifrån vad partierna hittills sagt så finns det två statsministerkandidater. Ulf Kristersson (M) och Stefan Löfven (S). Valresultatet ger en mandatfördelning där Löfven får 175 mot Kristerssons 174.
Sen valet 2018 har två ledamöter lämnat sina respektive partier, men valt att sitta kvar i riksdagen, vilket spetsar till det hela än mer. En från Liberalerna och en från Vänsterpartiet. Dessutom var det en ledamot från Centerpartiet som, mot partilinjen, la ner sin röst när Löfven blev vald 2019. Då spelade den rösten ingen roll i det stora hela då Liberalerna på den tiden stödde Löfven.
Den politiska vilden och tidigare liberala ledamoten har deklarerat att rösta med sitt tidigare parti. Jag har svårt att se att den tidigare vänsterpartisten skulle se till att Kristersson blir vald. Sent i tisdags gav den centerpartistiska ledamoten som gick emot Löfven 2019 löftet att följa partilinjen denna gång.
Som ni förstår blir det en nervkittlande omröstning och nu gör partierna allt de kan för att säkra rösterna för både egna ledamöter och andra. Inget får lämnas till slumpen. När omröstningen sker får ingen vara sen eller frånvarande av andra orsaker.
Under onsdagen avgick Landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) som minister för att återvända till sin plats som riksdagsbänken. Orsaken bakom avgången har helt och hållet med statsministeromröstningarna att göra. Nilsson valdes 2018 in för sin fjärde period i riksdagen, men som statsråd kan man inte sitta kvar i riksdagen och riksdagsplatsen tas över av en ersättare under den tid som ledamoten är statsråd.
Nu är Nilssons ersättare sjukskriven och därmed ser S risken att tappa en röst. Lösningen är att Nilsson avgår som minister och återvänder till sin stol i riksdagen. Något som är ren formalia och därmed både snabbt och enkelt att göra.
Men förutom att partierna försöker säkrar sina egna mandat pågår en påverkanskampanj på enskilda ledamöter. Jag kan tänka mig att Liberalernas ledamöter som var emot partiledningens högersväng har telefoner som ringer mer än vanligt och en hel del extra mejl i sin inkorg.
Men det sker även påverkansförsök som går över gränsen. Den moderata riksdagsledamoten Hanif Bali, som tidigare visat upp ett bedrövligt agerande på sociala medier, har inte bättrat sig. I ett inlägg riktat till den centerledamot som tidigare röstat mot Löfven beskriver Bali hur han är villig att organisera en insamling av pengar om ledamoten rösta för Kristersson. ”Rösta på en borgerlig regering så lovar jag mitt personliga och min följarskaras stöd i kampanj och fundraising för ditt omval.” Han tillägger: ”Vi fick ihop två miljoner på en helg. Hur mycket tror du Sons of Bali kan få ihop för ett tack till regeringsskifte?”
Inlägget togs senare bort av Bali, då han menar att det blivit missförstått. ”Ett skämt om vikten av självständighet mot partilinjen tolkades på ett sätt som jag inte alls ämnade.”
Oavsett avsikt med Balis inlägg, så väcker det en viktig fråga. Det finns många ekonomiskt starka påverkansgrupper och säkerligen någon som är finansierad av främmande stat. Årligen måste partier och ledamöter redovisa de bidrag de erhåller utifrån de regler som gäller. I samband med val måste även kandidater redovisa eventuella bidrag. Men bidrag som understiger 23 650 kronor behöver bara redovisas i summor och inte från vem bidraget kommer även om mottagaren måste veta vem som skänkt pengarna. Anonyma bidrag som överstiger 2 365 kronor måste betalas tillbaka till Kammarkollegiet.
Inför omröstningar som de vi nu står inför, där så mycket står på spel, drar osäkra ledamöter med största säkerhet till sig mer än partiernas intresse. Hur kan vi försäkra vi oss om att vår demokrati är befriad från yttre påverkan?
Nu litar jag på våra riksdagsledamöter och har svårt att se någons röst blir köpt i en så viktig omröstning som de vi nu står inför. Men det finns skäl att framöver se till att säkra upp demokratin genom att ständigt uppdatera lagstiftningen kring bidrag. Dels för att täppa till de hål som upptäcks, dels för att hänga med i den tekniska utvecklingen. Balis inlägg må vara ett skämt, men det pekar på en av demokratins svagheter.
På måndag kan Ulf Kristersson väljas till statsminister. Han är bara en tunnelbanebrand eller ett allvarligt sjukdomsfall från att bli vald.
Det är med andra ord fullt förståeligt att partierna just nu mobiliserar fullt ut och gör vad de kan för att räknar in sina riksdagsledamöter i partifållan.