I dag har barn- och utbildningsnämndens arbetsutskott sitt första möte för året. Under mötet ska bland annat frågan om framtidens skola och grundskola följas upp. En fråga som var en av de stora under 2020. Bakgrunden är den utredning med inriktning på att spara pengar som tillsattes och genomfördes. Den färdiga utredningen innehöll ett väl underbyggt förslag från förvaltningen hur den framtida skolorganisationen kunde se ut. Förslaget tog både hänsyn till politikernas sparbeting som den stora utmaningen den gotländska skolorganisationen står inför, nämligen möjligheten att rekrytera utbildad personal. Men förslaget innebar, inte helt oväntat, att ett flertal landsbygdsskolor skulle läggas ner, vilket inte var så populärt förutom inom skolorganisationen. Föräldrar, företagare och många andra på de orter som riskerade att bli av med sina skolor protesterade. Politiker från oppositionen protesterade. Men även politiker från Centerpartiet och Kristdemokraterna protesterade, trots att det var de som tillsammans med sina allianskamrater drivit igenom utredningen och dess förutsättningar. Kvar som försvarare av den egna politiken stod Moderaterna och Liberalerna och kände sig ordentligt svikna. Något som kan få konsekvenser för hela allianssamarbetet här på Gotland.
Den nykomponerade majoriteten i barn- och utbildningsnämnden tog fram ett eget förslag utan nedläggning av skolor på landsbygden och utan möjligheter till de besparingar som var en av grunderna i utredningsunderlaget. Så nu är det upp till bevis. Hur ska den stora utmaningen, det vill säga, rekryteringen av utbildade lärare, kunna genomföras?
Under den tid som skolutredningen varit föremål för mina ledare har läsare hört av sig med egna tankar kring skolan. En kommentar som ständigt återkommer gör gällande att de gotländska lärarlönerna är långt ifrån konkurrenskraftiga, vilket försvårar rekryteringen. På skolvärlden.se hittade jag en jämförelse mellan lärarlönerna i landet utifrån löneläget 2019. Enligt den är de gotländska lärarna bland de lägst betalda i landet. Snittskillnaden mellan en lärare i Stockholm och en lärare på Gotland är 5 000 kronor i månaden. De läsare som kontaktat mig vittnar om ännu större skillnader vid enskilda rekryteringar. Utbildade lärare som sökt tjänster runt Stockholm/Uppsala och på Gotland ska tydligen ha blivit erbjudna upp emot 10 000 kronor mer i månaden för tjänster på fastlandet. Att jag jämför med Stockholmstrakten är att det är den delen av landet som vi till största delen konkurrerar med gällande arbetskraft.
Men det är inte bara lönerna som måste förbättras om regionen ska vara med och konkurrera om lärarna på allvar. Gotland har mycket att erbjuda, som andra kommuner inte har, men det behövs mer för att vi ska bli riktigt attraktiva för bristyrkesgrupper som lärare. I diskussionen om lärarnas villkor kommer ofta problemen med all administration upp. New public management, NPM, som innebär att offentliga verksamheter har systematiserats, har medfört en enorm administrativ belastning. Samtidigt har skolorna sparat genom att minska antalet administrativa tjänster. NPM och neddragningar är ingen bra kombination för lärares arbetsbörda. Om de gotländska skolorna går före och skapar tjänster som avlastar lärarna administrativt kan det bli en konkurrensfördel. Om man samtidigt successivt höjer lönerna så kan man skapa bättre förutsättningar att ta sig an den stora rekryteringsutmaningen som regionen står inför. Det här är åtgärder som kostar pengar, men samtidigt är en förutsättning för att våra skolor framöver ska få tillgång till utbildade lärare. För annars kan den utmaningen bli övermäktig, speciellt om Gotland fortsätter ha landets lägsta lärarlöner.