Det kommer bli svårt för den gotländska vänsteroppositionen att få till en budget som tydligt skiljer sig från Gotlandsalliansens. Inte för att vänsterpolitiker på Gotland har svårt att påvisa politiska skillnader utan för att det budgetförslag som alliansen lämnade i fredags saknar allt vad borgerliga politiker på ön proklamerat under sin tid i opposition.
Man blir lätt förvirrad i dagen politiska landskap. Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna har nationellt tagit tydliga steg högerut på den politiska höger-vänsterskalan. Från att inte vilja tala med Sverigedemokraterna vill man nu ha ett budgetsamarbete med SD. Men samtidigt har de borgerliga partierna gjort en helomvändning gällande resurser till välfärden där man nu vaknat till och inser det stora behovet. Bland annat är men nu med och tillskjuter enorma resurser till välfärden. Något som vi kunde läsa i en centralt skriven insändare från Moderaterna. Där vurmar bland annat Gotlandsmoderaternas ordförande, Jesper Skalberg Karlsson, för äldreomsorgen och hyllar moderaternas politik.
Här på Gotland verkar de borgerliga partierna göra tvärtemot. Alla de pengar som M centralt skryter om ska gå till äldreomsorgen hamnar i någon annan verksamhet här på Gotland. Besparingar är viktigare, bland annat genom att privatisera äldreboenden och därmed, i det närmaste, halvera bemanningen på två av öns säbon. Alltför att spara fem miljoner årligen istället för att använda de 32 miljonerna som M central tillskriver sig. Jesper Skalberg Karlssons skryt om att de nu stärker äldreomsorgen på Gotland ekar tomt när hans partikamrater samtidigt skär ner på verksamheten.
Men det är inte bara om äldreomsorgen som borgarna talar med kluven tunga. Under alliansens tid i opposition höll man ett mycket högt tonläge rent retoriskt. Ekonomin skulle prioriteras före allt annat. Två-procentsmålet som innebär att regionen ska ha minst två procent i buffert på sista raden i budgeten var hugget i sten. Det uttrycktes till och med att en budget som inte levde upp till två-procentsmålet var en minusbudget. Inte ens en den rödgröna majoritetens vilja att sträva efter två-procentsmålet ansågs tillräckligt ansvarsfull. Nämnder som prognostiserade underskott skulle med alla tänkbara medel se till att få ekonomin att gå ihop. Att följderna av den stenhårda synen på ekonomin bland annat skulle innebära att sjukhuset tvingades stänga tog man ingen hänsyn till. I valrörelsen lovades en budget i balans vilket alliansen nu för andra året i rad inte lyckas uppfylla.
Nu är jag inte den som ska klaga. Det budgetförslag som alliansen nu lagt fram är en mycket klok budget. Rimliga avvägningar mellan behov och ekonomi. Två-procentsmålet är nu ett mål man ska försöka uppfylla framöver och det tuffa besparingspaketet på 200 miljoner är ett minne blott. En budget många socialdemokrater hade varit stolta över. Visst, det går att göra mindre justeringar, vilket vi nog får se när oppositionen lämnar in sina förslag, men några revolutionerande förslag lär vi inte se.
Det finns egentligen bara två saker jag har åsikter om. Skolutredningens tänkta besparingar förvandlades ju till ökade kostnader då Centern inte vågade fullfölja professionens krav. Jag tveksam till om skolan får sina behov uppfyllda i det budgetförslag som alliansen nu lägger fram.
Under regionfullmäktiges möte i oktober erkändes klimatnödläge. I beslutet ingick att ”Regionstyrelsen får i uppdrag att ta fram förslag till klimatbedömning av beslut inför budget och i relevanta beslutsunderlag för Region Gotland”. I alliansens förslag lyser klimatbedömning och medel till genomförande av åtgärder med sin frånvaro.
Det är väl de två posterna där oppositionen kan göra skillnad. Annars blir alliansens budget svår att bräcka för oppositionen.