Ordspråket ”att inte se skogen för alla träd” kan inte få ett tydligare exempel än de som trots otaliga bevis inte ser att äldreomsorgens problem hör ihop med den upphandlingscirkus som råder.
Inspektionen för vård och omsorg, IVO, gav förra veckan kraftig kritik till regionerna för de brister som upptäckts inom äldreomsorgen. I rapporten finns det också bevis för att kommunerna inte gjort vad de ska och i december kommer IVO att lägga fram rapporten som gäller kommuner och privata vårdgivare och då får vi veta hur de klarat av sitt uppdrag.
Men det finns en hel del fakta att tillgå även utan den kommande rapporten från IVO. Nyligen offentliggjorde fackförbundet Kommunal en undersökning de gjort nu under coronapandemin. Kommunal har i en enkät ställt frågor till skyddsombud och arbetsplatsombud på äldreboenden angående bland annat bemanning och coronasmitta. De svar som inkommit täcker över 50 procent av landets alla äldreboenden och de ger en rätt klar bild över situationen på landets äldreboenden under vårens pandemi. Det är tydligt att bristande resurser är en orsak till smittspridningen bland våra äldre. Det finns skillnader mellan de boenden som inte fått in smittan jämfört med de som fått in smittan gällande utrustning, utbildningsnivå och anställningsformer. Men det mest intressanta är ändå skillnaderna mellan boenden som haft en smittad och de som har haft fler smittade. Om smittan kommer in eller inte är ju beroende av hur pass stor smittan är lokalt geografiskt. Men när smittan väl kommer in är bra utrustning, kompetens och bemanning viktiga parametrar för att inte sprida smittan vidare till fler. Kommunals rapport visar att det är än större skillnader mellan de boenden som lyckats hålla ner smittan till bara en jämfört med de som haft fler smittade än det är mellan de helt utan smitta jämfört med boenden med flera smittade. Det är tydligt utifrån Kommunals undersökning att resursbrister har gjort att fler blivit smittade.
Nu skulle man kunna skylla allt på pandemin, men bristerna inom äldreomsorgen är ingen nyhet.
Under rubriken ”Vad har IVO sett 2018” beskrev Ulf Prahl inspektör och nationell ämnessamordnare för äldreomsorg på IVO följande: ”Vår bedömning är att flera allvarliga händelser hade kunnat undvikas om vård- och omsorgsgivarna bedrev ett mer utvecklat kvalitetsarbete som är integrerat i den ordinarie verksamhetsstyrningen och ständigt pågående.”
2012 kunde vi läsa följande ingress på vardfokus.se. ”Fyra av fem äldreboenden lever inte upp till de krav som lagar och förordningar ställer på vården och omsorgen om äldre. Det visar en rapport från Socialstyrelsen.”
Förutom de brister som bevisligen redan finns har äldreomsorgen fler utmaningar framöver. Vi blir fler äldre och de äldre lever längre och dessutom har vi som kommer att bo på äldreboenden framöver högre krav än dagens boenden på den service vi vill ha.
Om man nu tror att de upphandlingsprocesserna som görs, där den som följer minimikraven och samtidigt har lägst anbud vinner upphandlingen, tillför resurser är man helt fel ute. Hattstugan som ofta, på goda grunder, lyfts fram som ett bra exempel på privat äldreboende är också det dyraste boendet av de som regionen anlitar. Skulle ett omsorgsbolag lägga ett anbud där de vill utvecklar ett boende i Hemse till landets bästa och därmed bli dyrare har det ingen chans att vinna upphandlingen. För upphandlingsmodellen som hittills används av regionen har inte som mål att förbättra äldreomsorgen, utan att göra den billigare.
Med dessa systematiska besparingar kan äldreomsorgen aldrig bli bättre i det långa loppet. Men är man oförmögen att se sambandet mellan resursbristen i äldreomsorgen och de strukturella problem som finns i upphandlingssystemet då förstår jag att man inte heller ser några problem med att fullfölja upphandlingen av äldreboenden i Hemse.