I betänkandet kan vi läsa att de verksamheter som omfattas av lagen är:
• tillfälliga begränsningar för folksamlingar
• tillfällig nedstängning av köpcentrum och andra handelsplatser
• tillfällig nedstängning av sociala och kulturella mötesplatser, såsom barer, nattklubbar, restauranger, kafeterior, gym- och sportanläggningar, bibliotek, museer och allmänna samlingslokaler
• tillfällig nedstängning eller andra begränsningar i fråga om transporter eller att använda infrastruktur, såsom hamnar, flygplatser eller buss- eller järnvägsstationer
• tillfälligt möjliggörande av inbördes handel eller omfördelning av läkemedel eller skyddsmaterial och annan medicinsk utrustning när det gäller privata vårdgivare och andra privata aktörer eller
• tillfälliga åtgärder av annat liknande slag.
Det som däremot inte kan regleras i den nya tillfälliga pandemilagen är begränsningar av vår rörelsefrihet. Det är reglerat i grundlagen och måste därför beslutas vid två tillfällen med mellanliggande lag. Någon total nedstängning av samhället är inte möjlig med den nya tillfälliga lagen. Vi måste, med andra ord, fortsätta att ta eget ansvar för hur vi umgås i våra egna hem.
Från både liberala och högerkonservativa partier har det framförts kritik mot att det inte fanns några krav som reglerar ersättningar till de företag och organisationer som eventuellt drabbas om lagen används. Jag är tveksam till att ett sådant krav ska finnas i en skyddslagstiftning. Det är i mina ögon inte bra att politiker kan tvingas ställas inför ett val att skydda befolkningen eller riskera landets ekonomi. Regering eller riksdag ska inte behöva fundera över om man har råd att skydda medborgarna, utifrån långtgående krav på rätt till ersättning till de som drabbas. Hur hade landet klarat sig om den pandemi vi ser i dag slagit till 1994-95 efter finanskrisen. Hur hade Göran Perssons sanering av den svenska ekonomin då kunnat genomföras? Och vilka följder hade det fått? Men i de funderingarna har jag inte ens med mig regeringen och dessutom är lagen tillfällig.
Vi har också ett helt annat ekonomiskt läge där Magdalena Anderssons hantering av statsfinanserna vänt Reinfeldtregeringens underskott till ett överskott och möjlighet till stora avbetalningar på statsskulden. Vi ser hur den socialdemokratiskt ledda regeringen i krispaket efter krispaket kompenserar såväl privat som offentliga verksamheter. Det görs för att det är möjligt och för att regeringen anser det viktigt. Till skillnad mot de åtgärder som Reinfeldts regering aldrig tog till under den globala ekonomiska krisen 2007-08. Då fick näringslivet klara sig bäst de kunde, då det från den borgerliga regeringen blev tji hjälp. Jag ser inte risken att en socialdemokratiskt ledd regering inte skulle kompensera de som drabbas av åtgärder som tas till utifrån den nya tillfälliga pandemilagen, om ekonomin så tillåter. Historien gör mig mer tveksam till om en borgerligt ledd regering skulle kompensera drabbade företag, även om ekonomin tillåter.
Pandemilagen, som nu börjar gälla redan på söndag, 10/1, är tillfällig och gäller bara åtgärder för att minska smittspridningen. Något som är viktigt att påpeka då det förekommit påståenden om att regeringen tänkt använda lagen för att inskränka på våra medborgerliga friheter. Om regeringen tar ett beslut utifrån lagen som riksdagen inte anser vara i proportion med den verkan som åtgärden har kan riksdagen upphäva beslutet. Regeringen ska också ge riksdagen den möjligheten fortast möjligt.
Med den tillfälliga pandemilagen på plats vilade inte regeringen på hanen utan meddelade redan i går eftermiddag att restriktioner enligt lagen införs på gym, i butiker, gallerior och för sammankomster i privata lokaler.