Så la sig sommarlugnet även över rikspolitiken efter en osedvanligt stormande början på sommaren. Inte ens de nya ministrarna blev någon kioskvältare utan Löfven mönstrar samma besättning som han avslutade övergångsregeringen med.
Det vi kan konstatera, nu när den politiska stormen mojnat till en svalkande sommarbris, är att trots alla försök att rubbar den politiska ordningen så står han igen där som segrare, Stefan Löfven.
Återigen har det visat sig att moderatledaren Ulf Kristersson inte var redo. Oavsett hur mycket han än bedyrat att så var fallet, vek han ner sig när det blev allvar. Nu är stormen över för denna gång, men prognosen ser inte bra ut och nya stormar kan anas framåt höstens budgetomröstning.
Moderaterna har uppenbarligen fastnat i en kall högervind som för partiet allt längre ut på högerkanten. Sen i februari har moderaternas syn på människor med invandrarbakgrund förändrats radikalt.
I februari efter Jimmie Åkessons förskräckliga uttalande om invandrare som en belastning tog Kristersson ett avstånd genom att tydligt markera att man inte ”generaliserande ska prata om människor som en belastning”. I veckan stod han själv där och pekade med hela handen på invandring och invandrare som en belastning.
Radikaliseringen har gått fort den sista tiden, men så har Kristersson också tillbringat mycket tid i en uppenbart radikaliserande miljö i och med förhandlingarna med KD och SD.
Beslutande myndigheter har ett ansvar att följa lagarna, men ibland hamnar deras besluten i någon form av gråzon. Då är det bra att det finns möjlighet för bland annat medborgare att överklaga besluten.
Men ibland blir myndigheternas agerande provocerande. Bland annat har stora delar av våra socialförsäkringar överklagats sönder av myndigheter som inte gett sig.
Ta sjukförsäkringen och LSS som tydliga exempel. Två lagstiftningar som fungerat hyfsat utifrån lagens intentioner, men som på grund av myndigheters ihärdiga överklagande fått helt nya tolkningar genom domslut. Tolkningar som försvårar för människor med funktionsvariationer och sjukdomar att få rätt till ersättning och hjälp.
I veckan har media på ön rapporterat om en rullstolsbunden 6 årig pojke vars föräldrar nekats särskilt parkeringstillstånd av regionens handläggare. Föräldrarna anser att det är svårt att handskas med pojken och hans rullstol i det trånga utrymmet som vanliga parkeringsplatser erbjuder, och att de därmed har rätt till särskilt parkeringstillstånd.
Jag kan förstå föräldrarna då jag själv relativt ofta har svårt att bara få in matkassen i bilen då någon parkerat i rutan bredvid. Föräldrarna överklagade beslutet till Länsstyrelsen som gav föräldrarna rätt och där borde det hela ha slutat. Men från regionens sida valde man av någon outgrundlig anledning att överklaga Länsstyrelsen beslut till Transportstyrelsen.
Nu får familjen finna sig i att trängas med alla andra på våra trånga parkeringsplatser. Föräldrarna tvingas nu även fortsättningsvis placera sonen i utsatta situationer under tiden som bilen flyttas ut i parkeringarnas körbanan för att får fritt utrymme att öppna dörrarna. Det lär inte bli trevligt bland alla semesterfirare och sedvanligt parkeringskaos som råder under sommaren.
När det politiska lugnet nu lägger sig kan de som saknar samhällsdebatten gotta sig i Almedalsveckans digitala seminarier. Själv blev det minimalt med tid för att se på intressanta debatter och föreläsningar då det politiska läget tog all min tid. Då är jag glad att Almedalsveckan nu i år gått in i en digital form som ger möjlighet att se ifatt. Varför inte njuta av hängmattans sakta gungande med ett intressant seminarium i lurarna istället för en ljudbok.
Därmed tar jag en välbehövlig semester och överlämnar med varm hand ledarsidan till Robert Sundberg. Jag passar även på att önska alla läsare en underbar sommar.