Vid årsskiftet stängdes Ringhalls 1, men av landets tolv reaktorer (1998) är ännu sex i drift. Kärnkraft i den form vi har i dag är ett utdöende energislag. Orsaken är att den är på tok för dyr för att någon ska vara intresserad av att investera i den, men trots det finns det ännu inga planer för att stänga någon av de kvarvarande reaktorerna. En av de som ger fakta om kärnkraft och energipolitik ett vuxet ansikte är Mikael Odenberg (M). Odenberg, som nog är mest känd som försvarsministern som avgick under Reinfeldts nedmontering av försvaret, var moderaternas energipolitiske talesperson 1994 – 1998 och generaldirektör och chef för Svenska Kraftnät 2008–2017.
Odenberg anser att det inte praktiskt möjligt att bygga nya kärnkraftverk i Sverige är eftersom det är för dyrt. ”Det är sanningen. Debatten som pågår nu är bara populistisk”, enligt Odenberg, som också säger att ”ingen normalt funtad människa” vill bygga konventionell kärnkraft i dag.
Då frågan om ny kärnkraft dykt upp med ojämna mellanrum har Odenberg även tidigare varit den vuxna i rummet och försökt sprida fakta i frågan. Bland annat är han tydlig med att den energiuppgörelse som finns inte på något sätt stoppar kärnkraft eller ens förbjuder nya satsningar. Det är med andra ord varken regering eller riksdag som tagit beslut om att lägga ner de senaste reaktorerna. Det är ägarna själva som insett att kostnaderna är för höga.
När Mikael Odenberg ändå är igång dömer han också ut M-ledaren Ulf Kristerssons utspel om elbristen som ”ett sätt att vinna röster”. En påstådd elbrist som kan hävdas då den märkliga europeiska elmarknaden gör att Sverige importerar elkraft trots ett stort energiöverskott. Det hade varit bättre om Odelberg som uppenbart är en vuxen i rummet tagit över efter Anna Kinberg Batra, istället för Kristersson som bara säger sig vara vuxen.
Nu är det inte bara Ulf Kristersson som sitter i energipolitikens sandlåda och kastar sand på de vuxna bredvid, utan även Ebba Busch (KD) vill se en statlig satsning på den svindyra energiformen, kärnkraft.
Men även Stefan Löfven har varit för den satsning som Kristersson och Busch för fram i dag. Det var under hans tid som ordförande för IF Metall som han 2009 ansåg att det behövdes mer kärnkraft, vilket vi nu kan se på ett SVT inslag som snurrar runt på diverse hemsidor. Men mycket har hänt sen 2009. Jämför man produktionssiffrorna mellan olika elområden för helåren 2009 och 2020 ser man att kärnkraften minska med 2 685 GWh, (från omkring 50 000 GWh till cirka 47 000) samtidigt som tre reaktorer stängts. Vindkraften har under samma period ökat med hela 25 064 GWh (från cirka 2 500 till omkring 27 000). 2009 var nettoimporten 4 685 GWh medan nettoexporten 2020 var 24 786 GWh. En skillnad på nästan 30 000 GWh på överskottskontot.
Utvecklingen av alternativ elproduktion har gått framåt i expressfart och utvecklingen fortsätter. Ett problem som både sol- och vindenergi dras med är en ojämn produktion. Tjocka moln och mörka årstider minskar produktionen av solenergi och dagar utan vind ger inte så många varv för vindkraftverkens rotorblad. Lösningen på det är inte mer kärnkraft utan möjlighet att lagra energi. Batterierna har utvecklats på ett helt otroligt sätt, men tillverkningen är inte helt okontroversiell och att lagra stora mängder kräver enorma batterier.
Ett annat sätt att lagra energi är att tillverka vätgas. Tekniken har kommit en bit på vägen men är ännu under utveckling. En provanläggning kan komma att byggas i Gangvide i När, något vi kunde läsa om i gårdagens GA. Det är här på ny teknik vi borde lägga pengarna, och det har Löfven snappat upp, medan Kristersson och Busch lever kvar en syn på energiproduktion som fanns 2009. De kanske borde lyssna på Odenberg som till skillnad från dem är den vuxna i rummet.