Det är med andra ord inte så konstigt att debatten om privatiseringen tagit fart den sista tiden. På ena sidan står den borgerliga minoriteten med stöd av Sverigedemokraterna och ivrigt påhejade av borgerliga debattörer, på den andra sidan personalen och en samlad rödgrönrosa opposition.
Även jag sällar mig till personalens och oppositionens motstånd. Jag har tidigare jämfört den upphandling som nu görs med 1800-talets barnauktioner och den liknelsen står jag fast vid. Jag förstår att jämförelsen inte ses med blida ögon av de som är för en privatisering då gamla tiders barnauktioner inte ses som något positivt. Men jag har svårt att se skillnaden. I bägge fallen vill det offentliga ge någon annan ansvaret för barn respektive äldre och till den som vill ha minst betalt. I bägge fallen måste den som tar över ansvaret uppfylla vissa krav.
De krav som nu ställs i upphandlingen är bra krav, men de skiljer sig ändå från de krav som politikerna ställer på regionens egna särskilda boenden. Exempelvis ställs det inte krav på att den privata entreprenören ska gå med i heltidsresan dessutom följs vissa krav inte ens upp av regionen. Bland annat ställer regionen krav på att de privata omsorgsföretagen att följa regionens måltidspolicy. Men då regionen inte har någon uppföljning på just den biten kan de privata utan risk använda exempelvis massproducerade nedfrysta portionsförpackningar.
Jag har inget emot särskilda boenden i privat regi. På Gotland finns det dessutom ett antal bra exempel på privata äldreboenden. Exempelvis Hattstugan och Gotlands Sjukhem som drivs helt i egen regi. Problemet är med andra ord inte vem som driver verksamheten utan att verksamheter ständigt upphandlas med avsikt att spara pengar.
Äldreomsorgen kan ännu inte mekaniseras, automatiseras eller robotiseras i samma utsträckning som industrin. När regionen nu vill upphandla de bägge särskilda boenden i Hemse är det lätt att se vilka delar som man kan spara in på. Löner, måltider och bemanning. Allt annat är likvärdigt eller borde vara likvärdigt. Samma lokaler och samma antal rum. Om regionens organisation är för dyr kan regionen lätt spara in de pengarna genom att själva förändra. Men jag upplever att det inom borgerligheten finns en negativ syn på offentligt drivna verksamheter. Att allt blir bättre om det görs i privat regi. Vilket inte stämmer. Ibland blir det inte ens billigare när offentliga verksamheter privatiseras och ytterst sällan blir det bättre.
Ett stort problem för de privata bolagen som driver regionens särskilda boenden är den ständiga oron att inte vinna nästa upphandling. Hur påverkas de anställda av det? Att inte veta vem som är ens nästa arbetsgivare. Och hur påverkar den oroliga personalen i sin tur de äldre? Och vem vill utveckla en verksamhet man kan bli av med?
Som sagt, det största problemet med att konkurrensutsätta offentliga verksamheter som särskilda boenden är att det leder till en negativ spiral av ständiga besparingar. En spiral där de stora förlorarna slutligen blir våra äldre. Då är det bättre att verksamheterna förblir i regionens regi så man kan jobba långsiktigt med att utveckla både verksamhet och anställda. Men då måste viljan att ge våra äldre en så bra omsorg som möjligt också finnas hos politikerna.