Jimmie Åkessons uttalande där invandrare ses som en belastning för samhället är inget vi borde bli förvånade över. Sverigedemokraterna är ett parti som skiljer på folk och folk. I deras drömsamhälle är alla lika och ingen sticker ut på ett negativt sätt. Alltså negativt utifrån deras eget sätt att se på människor och kultur. Du ska passa in i deras kultur annars har du inte rätt att vara en del av nationen. Alla som inte anses tillräckligt anpassade genomgår en assimileringsprocess som kan ta flera generationer. Och även om du en gång ansetts anpassad kan du bli av med rätten att vara en del av det som Sverigedemokraterna benämner nationen. Då blir du en del av den grupp människor som enligt SD är en belastning.
Frågan är var gränsen går? Vem får vara en del av nationen och vem ställs utanför denna inre krets? Själv hoppas jag ett den frågan förblir obesvarad i praktiken, även om vi redan i dag kan se vilka det är som utsätts för svansen av nätsoldater. Myndighetspersoner, starka kvinnor, feminister, judar, muslimer, journalister, ja listan kan göras lång. Två rörelser som är extremt tydliga i arbetet för alla människors lika värde är arbetarrörelsen och HBTQI-rörelsen.
Två rörelser som ofta utsätts för hat och hot från personer som ser delar av mänskligheten som en belastning. Det var inte en slump att det var AUF, SSU:s norska syskonförbund, som blev föremål för ett terrorattentat utfört av en högerextremist. Det är inte heller en slump att bibliotek i kommuner där SD är med och styr inte får skylta med sin HBTQI-certifiering. Att vara normkritisk och utbildad att möta alla personer på rätt sätt är något jag ser som normalt hyfs. För SD är normkritik och ett bra bemötande av HBTQI-personer ett politiskt ställningstagande vilket inte ska förekomma inom offentliga verksamheter. Smaka på den lite grann. Att skylta med att man kan bemöta HBTQI-personer på rätt sätt är i SD ögon ett politiskt ställningstagande!
Det som i debatten angående Jimmie Åkessons uttalande är mest anmärkningsvärt är att Moderater och Kristdemokrater reagerar med förvåning. De två partierna som tänkt sig samarbeta med SD verkar inte ha kontrollerat sin tänkta partner speciellt noggrant. Men samtidigt har Ulf Kristersson (M) och Ebba Busch (KD), främst Busch, haussats med SD-väljarnas sympatier. Hur kan annars sympatierna för Busch som leder ett 4,5 procentsparti ligga på 33 procent när man mäter partiledarförtroende. Sambandet syns när man skådar Busch siffror vilka rusade uppåt i samband med fikastunden hon och Åkesson hade sommaren 2018, för att sen bli kvar på den höga nivån.
Nu får vi se hur Kristersson och Busch kommer att handskas med Åkessons tydliga krav på budgetsamarbete för att det överhuvudtaget ska bli något snack om samarbete efter valet 2022. Skulle Kristersson och Busch nu försöka krypa ur den tydliga viljan att samarbeta med SD riskerar de att hamna i onåd hos nätsoldaterna och även de riskerar att klassas in i gruppen människor som ses som en belastning.