Bland annat fick jag kommentarer om att vara moraliserande, vilket jag inte sticker under stol med. Nu är moraliserande ett negativt uttryck vilket jag i detta fall inte håller med om. Socialdemokratin har alltid varit en ideologi som bygger på en hög moral. Gör din plikt, kräv din rätt är inget som bara är hämtat ur luften utan en tydlig fingervisning.
Ett socialdemokratiskt samhälle bygger på solidaritet, att alla tar ett stort ansvar för helheten och att ingen smiter undan. Det socialdemokratiska samhället bygger också på att göra livet mer jämlikt för alla. Skatter tas ut på ett sätt som jämna ut ekonomiska skillnader och används för att ge ytterligare jämlika förhållanden. Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov är socialdemokratiska ledord. Att följa dem kräver en hög moral vilket socialdemokratin aldrig försökt dölja. Det var en av anledningarna till att jag drogs till socialdemokratin.
Därför ställer jag också högre krav på ledande socialdemokrater. De ska upp på höga hästar, men också se till att de sitter säkert i sadeln. För fallet blir högre än för borgerliga politiker då de inte kräver samma solidariska beteende och samma höga moral.
Det var ingen slump att Fredrik Reinfeldt fick stora problem att rekrytera ministrar till sin första regering 2006. Orsaken till det stora bortfallet av lämpliga ministrar berodde till stor del på en kultur där skatter och andra avgifter sågs som något fult. Att då själva utnyttja svart arbetskraft och smita undan TV-licens sågs som ett slags civil olydnad och var ”inne” i vissa borgerliga kretsar.
På ett liknande sätt ser, och hör, vi hur sverigedemokrater kan uttrycka sig på sätt som inget annat partis företrädare skulle kunna komma undan med. Varken partiledning eller sympatisörer ser några problem med företrädares låga moraliska beteende. Jag upplever att även media, sen rätt lång tid tillbaka, börjar stagnera i sin rapportering av övertramp från SD-politiker. Men SD är inte det enda partiet som har ledande politiker som inte kan hantera sociala medier. Moderaternas Hanif Bali är ett tydligt exempel på en politiker som utifrån sina uttalanden verkar saknar normalt hyfs och upplevs ha en begränsad moral. I hans senaste klavertramp kan vi se att Bali också har en förlegad och inskränkt syn på personer med funktionsvariationer.
Men det är inte bara jag och andra besvikna socialdemokrater som uppmärksammar eventuella snedsteg gjorda av S-politiker. Det gör även media och politiska motståndare. Ibland på ett skrattretande sätt som exemplet där ett stort rikstäckande mediehus skickar ut ett reportageteam för att göra ett kritiskt reportage direkt från den galleria som Statsministerns ska ha besökt, men då flera dagar i senare. För smittspridningens skull hade det kanske varit smartare att rapportera direkt från studion. Eller de moderater som kritiserade Löfvens affärsbesök under sina utlandssemestrar. Problemet jag ser är att S-politiker bjuder på rubrikerna när de inte tänker till en extra gång innan de tar sig till gallerian, köpcentret eller fjällstugan. Speciellt efter att ha varit så extremt tydliga i sina egna ord om att ta ansvar. Och nu ser vi hur drevet är igång. Nu vänds allt till S-politikernas nackdel. När Statsministern i en intervju säger att han aldrig handlat på nätet, blir det till något negativ och används för att håna och nedvärdera Löfven. Som om dina näthandlingsvanor ska avgöra om du är en bra eller dålig Statsminister.
Själv föredrar jag en statsminister som företräder en ideologi som håller moralen högt, där företrädarna stiger upp på de höga hästarna, men också ser till att hålla sig kvar i sadeln även om det stormar.