Från boende på Fårö hörs bara positiva ordalag om verksamheten som funnits på stranden under många herrans år. Det öppna motstånd mot etablering på stränder som finns på andra ställen på ön lyser med sin frånvaro. Politiker från såväl höger som vänster ger sitt stöd till den hotade restaurangen. Man skulle kunna tycka att det är en självklarhet att verksamheten ska få fortsätta i sin nuvarande form. Men det finns en sida till av myntet i form av det lagrum som Länsstyrelsen och eventuella domstolar har att tolka. Vilket också är det som slutligen fäller avgörande, oavsett hur många politiker, näringsidkare och privatpersoner som ställer sig på Sudersannas sida.
Från både Lars Thomsson (GT 24/2) och Gotlänningens politiska chefredaktör Eva Bofride (25/2) skylls problemen på Socialdemokraterna. Orsaken är att fullmäktige i februari 2014 fastställde en fördjupad översiktsplan för Fårö utan att anta förslaget att göra Sudersand till ett Lis-område. (Landsbygdsutveckling i strandnära områden) Ärendet blev i fullmäktige föremål för en återremiss och en grundligare genomgång av frågan om Lis-område. Förvaltningens utredning var tydlig med, att även om Sudersand blev ett Lis-område skulle det inte öka möjligheten till dispenser från strandskyddet. Förvaltningen ansåg därför att ett införande av Lis-område på Sudersand skulle kunna ”väcka ”löften” och förhoppningar som senare inte går att infria”.
Jag förstår att man från borgerligt tar upp beslutet 2014 då det är i det närmaste öppet mål utifrån dagens debatt, men vi vet ändå inte om det i sak hade spelat någon roll. Det man kan säga är väl ändå att med ett beslut att göra hela Sudersand till ett Lis-område hade läget i alla fall inte försämrat Sudersannas möjligheter att få en dispens från strandskyddet.
Ärendet får mig ändå att fundera över hur det här med bygglov och strandskydd fungerar i praktiken och hur stelbent lagstiftningen egentligen är.
I grunden är jag för ett bra strandskydd och anser att vi ska skydda viktiga naturvärden. Men jag kan samtidigt tänka mig att delar av våra stränder ska kunna utvecklas genom exempelvis restaurangverksamhet. Utifrån mina funderingar kan man fråga sig om det var så klokt av borgarna att begära att hela Sudersand skulle pekas ut? Hur hade förslaget om Lis-område tagits emot om det bara hade rört sig om en begränsad del av den tre kilometer långa stranden? Är det en väg som politikerna kunde ha tagit och borde ta nu framöver?
I artikeln med Lars Thomsson som jag tidigare refererat till säger riksdagsledamoten angående möjligheten att utveckla våra stränder att: ”Det här är en diskussion som måste komma igång.”
Jag kan bara hålla med. Våra politiker måste ta tag i detta med en gång. Först och främst genom en dialog lokalt med länsstyrelsen för att utröna vilka möjligheter som finns utifrån dagens regelverk. Om de möjligheterna är uttömda blir det riksdagsledamöterna Thomsson och Westeréns uppdrag att förändra regelverken. Men det här är en balansgång där det inte får slå över så det blir fritt fram för att fylla våra stränder med restauranger, glasskiosker och tingeltangelförsäljning. Eller ännu värre, tillåtet att bygga bort allmänhetens tillgång till stränderna. Men när det rör sig om en kraftig begränsad plätt och en mycket uppskattad verksamhet borde det vara självklart att ge dispens från strandskyddet.