Kommissionen är inte nådig i sin kritik och anser att strategin att skydda de äldre har misslyckats. Något som är svårt att säga emot. Av de över 7 000 avlidna har nästan 90 procent varit över 70 år fyllda. Av de 90-procenten bodde hälften på särskilda boenden för äldre, säbon/äldreboenden, och nära 30 procent hade hemtjänst. De höga andelarna avlidna med hemhjälp eller särskilt boende är i sig inte förvånande då det rör sig om de mest sköra i samhället. Men de höga dödstalen visar tydligt att vi misslyckats skydda de vi sa att vi skulle skydda.
Coronakommissionen har bekräftat det som sen länge varit känt. Det vill säga att äldreomsorgen har strukturella brister som nu visat sig förödande. Så här beskrivs följderna av bristerna i delbetänkandet: ”Dessa brister gjorde att äldreomsorgen stod oförberedd och illa rustad att hantera en pandemi. De anställda i äldreomsorgen lämnades i stor utsträckning ensamma att hantera krissituationen.”
290 kommuner, privata utförare, 21 regioner, ett antal myndigheter, regeringen och slutligen riksdagen har ansvar för äldreomsorgen på ett eller annat sätt. Både Socialstyrelsen och Inspektionen för vård och omsorg, IVO, har sen många år tillbaka redovisat brister som uppenbart inte blivit åtgärdade. Trots det hävdar kommissionen att myndigheterna inte varit tillräckligt informerade om de brister som äldreomsorgen haft generellt.
Kommissionen är dock tydlig med att chefer och anställda inom äldreomsorgen gjort vad de kan och lite till för att minska smittspridningen och ta hand om de smittade. Men deras grundförutsättningar har inte varit bra. Utbildningsgrad, anställningsförhållanden och antal anställda per enhetschef är alla skrämmande dåliga. I delbetänkandet kan vi se att andelen anställda med adekvat utbildning är 60 procent. (Adekvat utbildning är också svävande då den utbildning en undersköterska ska ha inte är specificerad) 25 procent av de som jobbar är timanställda och snittet för antal anställda per enhetschef är 60. Kommissionen anser även att äldreomsorgen har haft alltför slimmade organisationer. När pandemin bröt ut fanns det ingen överkapacitet vilket satte en enorm press på de anställda när smittan spreds samtidigt som många kollegor var sjukskrivna. Risken för smittspridning ökar då bemanningen minskar och de anställda tvingas gå mellan avdelningarna.
Detta är brister som påtalats under många herrans år, trots det har kommuner fortsatt att upphandla tjänster i rent besparingssyfte. Värsta exemplet är nog Huddinge kommuns beslut att helt lägga ner den kommunala hemtjänsten då den var för dyr. Samtidigt hade flera av de privata hemtjänstföretagen som konkurrerade med kommunens hemtjänst blivit av med sin licens, eller var under utredning, på grund av fusk och/eller bristande kvalitet. Inte så konstigt att de var så mycket billigare då.
Coronakommissionen lämnar slutligen ett antal krav på åtgärder som måste vidtas för att lyfta äldreomsorgen. Vilket de beskriver på följande sätt: ”Det är nödvändigt att höja ambitionsnivån och att höja statusen på och attraktionskraften i omsorgsyrkena för att kunna ge vård och omsorg av god kvalitet under en sådan kris som pandemin.”
För att nå denna högre ambitionsnivå vill kommissionen att krav på någon form av minimibemanning ses över. De vill att arbetsgivarna ska förbättra anställningstryggheten och minska personalomsättningen. Arbetsgivarna ska också förbättra ledningsstrukturen genom att minska antalet anställda per enhetschef. Den medicinska kompetensen måste öka. Kommissionen vill se högre närvaro av sjuksköterskor under dygnets alla timmar. Samt öka språkkunskaperna hos de anställda. Dessa åtgärder kommer att kräva statliga insatser, men till syvende och sist är det varje enskild utförare som måste ta kostnaderna för ökad bemanning och högre löner.
Med tanke på detta, som inte kommer som någon överraskning, är Socialnämndens beslut att lägga ut Hemses två äldreboenden på entreprenad särskilt dumt. Nu har man låst fast sig i en lägre ambition än den som kan komma att råda inom en relativt snar framtid. Eventuella förändringar i det kontrakt som nu är påskrivet kan komma att bli dyra. Det är inte omöjligt att nya krav skulle tvinga upp den nya entreprenören på samma nivå som regionens boenden har i frågan om bemanning och att den besparing som privatiseringen skulle ge äts upp.
För nu kommer vi med största sannolikhet att få se krav på stora förändringar gällande äldreomsorgens organisation. Speciellt då Coronakommissionen visar på de organisatoriska problemen som innebar att våra äldre sveks när coronapandemin drog in över landet.