Några år senare fick vi uppmaningen ”Töm dina fickor innan någon annan gör det”. Jag har alltid haft en kluven syn på de här uppmaningarna. Visst är det klokt att förebygga risken att bli utsatt för brott, men jag upplever att uppmaningarna lägger över ansvaret på det eventuella offret. Glömmer du din plånbok och någon långfingrig tar den är det ju du som inte följt uppmaningarna och därmed gett tjuven tillfället. När det gäller stölder ur ytterkläder du hängt upp i exempelvis ett väntrum har jag inte heller upplevt någon debatt kring ansvarsfrågan. Jag har känslan att den som blivit bestulen har fått skylla sig själv.
Nu pågår en liknande problematik kring en annan ansvarsfråga. Media rapporterar nästan dagligen om personer som smitit före i vaccinkön. Om vi bortser från de chefer som uppenbarligen utnyttjat sin ställning och låtit nära och kära bli vaccinerade, är det regionerna som fått ta den största smällen i ansvarsfrågan. I Västra Götalandsregionen har en länk till bokning av vaccintid för vårdpersonal spridits utanför den tänkta målgruppen, vilket lett till att andra personer än de som ingår i de prioriterade grupperna både bokat tid och blivit vaccinerad. Ansvaret för detta har landat på regionen och de vårdgivare som utfört vaccinationen då de skapat tillfället för vaccintjuven.
Varför får vi ingen debatt kring det personliga ansvaret att inte stjäla eller tränga sig före i kön?
När det gäller det personliga ansvaret har pandemin visat på stora brister. Medan många har tagit restriktionerna på stort allvar har andra mer eller mindre struntat i dem. Hade alla hållit avstånd och avstått från nya kontakter hade smittspridningen inte blivit så stor. Men i debatten är det regeringen som ställs till svars och krävs på ansvar trots att uppmaningarna om social distansering varit extremt tydlig. Tillfället gör tydligen smittspridaren också.
Men egoismen och vaccintjuvarna finns inte bara bland enskilda personer utan även länder tar tillfället i akt. Det finns i dag inget överflöd av godkända vacciner och då de doser som EU har avtal om inte hinner tillverkas skapar det fullt naturligt frustration bland EU-länderna. Storbritannien har efter brexit tvingats till att hantera inköpet av vaccin själva, något som i dosmängd visat sig positivt. De har däremot varit tvungna att vara tidiga med godkännande med den risk det har inneburit. Serbien som också ligger mycket bra till i Europa har köpt in vaccin från både Ryssland och Kina, något jag inte tror någon är intresserad av att vi gör. Nu har Danmark och Österrike vänt sig till Israel för att eventuellt få möjlighet att köpa in överblivet vaccin. Moderaterna vill nu att även Sverige undersöker hur vi kan komma över fler doser vaccin på egen hand. De har fått med sig Vänsterpartiet, Liberalerna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, medan regeringspartierna säger nej. Det är bara Centerpartiet som, när detta skrivs, inte har tagit ställning i frågan.
Här ser jag hur partier i rika Sverige försöker utnyttja vår starka ekonomiska ställning för att ”tränga sig före i kön”. Att högerpartierna ser den lösningen som försvarbar är inget som överraskar, men jag är mycket förvånad över Vänsterpartiets brist på internationell solidaritet. Det finns länder som inte har ekonomi för att slåss om att köpa in eget vaccin, men där behoven är minst lika stora som våra var innan vi började vaccinera. De länderna är beroende av att Covax-programmet får både resurser och vaccin, vilket kräver att vi i de rikare länderna visar solidaritet genom att skänka pengar och avstår vaccin. Det är dessutom viktigt att de flesta människorna i alla länder blir vaccinerad då risken annars är att viruset lever vidare i större mängd och muteras till en variant som vaccinet inte skyddar mot. Genom bristande solidaritet riskerar vi inte bara att människor dör i fattiga länder, vi riskerar även att få börja om från början med en pandemi som uppstår genom en mutation som vaccinet inte biter på.
Det är i nöd som människans riktiga ansikte visar sig. Då får vi se vilka som följer devisen ”sköt dig själv och skit i andra” och vilka som försöker ta ansvar. Under pandemin har regering, regioner och många privatpersoner gjort vad de kan för att minska smittspridningen och snabba på vaccineringen. Trots det ställs de till svars för att tjuvar och egoister tagit tillfället i akt.