Det är inte bara personalen och de boende på Hemses bägge äldreboenden som drabbas av den beslutade privatiseringen. Även lokala livsmedelsproducenter kan komma att drabbas hårt.
Regionfullmäktige har antagit en mat och måltidspolicy som enligt krav i upphandlingen även ska gälla för de privata omsorgsbolagen som bedriver entreprenad på regionens äldreboenden. Problemet är att regionen inte följer upp den delen av upphandlingen och därmed tillåter privata aktörer att mata våra äldre med kött från världens alla hörn. Något som knappast rimmar med regionens mat och måltidspolicyn eller fastslagna miljömål.
I policyn kan man läsa att ”det övergripande målet för miljön (enligt Region Gotlands Vision 2025, reds anm) är att Gotland är en världsledande ö-region i miljö- och klimatfrågor. En regional mat- och måltidspolicy är ett redskap i arbetet med att tillämpa strategier och nå beslutade mål.” I policyn kan man utläsa att Gotlands kommun ska arbeta aktivt för att öka andelen närproducerade och ekologiskt producerade livsmedel som i sin tur stödjer ett jordbruk som bidrar till att nå flera nationella miljömål, bland annat en Giftfri miljö.
Utifrån en mängd olika policydokument som Regionfullmäktige antagit har regionen gjort en livsmedelsupphandling som väckt stor uppmärksamhet runt om i landet för sin inriktning på lokala och miljövänliga produkter. Upphandlingen hade stort fokus på djurskydd där det bland annat ställdes krav på att ingen antibiotika får användas utan inrådan av veterinär.
I ett pressmeddelande 5/11 2018 lät en mycket stolt Meit Fohlin (S), regionstyrelsens dåvarande ordförande, meddela följande: ”Varje dag serverar vi 11 000 måltider i våra verksamheter och det känns fantastiskt att vi kan erbjuda svenska och gotländska produkter av hög kvalitet. Att vi dessutom kan fortsätta att handla från lokala leverantörer är också betydelsefullt.”
I nätupplagan av ATL Lantbrukets Affärstidning som produceras av LRF kan man läsa följande i en artikel ifrån 17 sep 2018. ”Region Gotland har fått ett nytt livsmedelsavtal som innebär att andelen svenskt färskt kött, potatis och rotfrukter ökar till 100 procent. Ungefär hälften av köttet är närproducerat på Gotland.”
I och med torsdagens beslut att privatisera Hemses två säbon faller stora delar av regionens arbete för att nå sina egna mål. Samtidigt mister de lokala grossisterna säkra livsmedelsleveranser till över 75 000 måltider per år. Livsmedel som till stor del producerats på Gotland av gotländska småföretagare.
Jag ser en tydlig likhet med den kraftigt kritiserade kollektivtrafiksupphandlingen där en tung nationell aktör vann upphandlingen vilket i sin tur slår hårt mot lokala företagare. På ett liknande sätt riskerar nu de av pandemin redan hårt drabbade livsmedelsföretagen ytterligare minskad försäljning. Det är uppenbart att allianspartierna och Sverigedemokraterna, inte vill värna de små gotländska livsmedelsproducenterna eller de av fullmäktige antagna policydokumenten. Även om de utåt försöker att ge sken av motsatsen.
Sen 30 maj finns en intressant debattartikel publicerad på landlantbruk.se. Där skriver de två gotländska centerpartisterna Karl-Johan Boberg och Malin Åberg bland annat: ”Vi centerpartister anser att vi måste ge bästa möjliga förutsättningar för att öka den lokala livsmedelsproduktionen framåt.” De fortsätter: ”Krisen visar även behovet av fler livsmedelsproducenter som arbetsgivare på Gotland.” Nästan exakt ett halvår senare driver deras partikamrater igenom ett beslut som indirekt drabbar gotländska livsmedelsproducenter och som knappast ökar möjligheterna och intresset för livsmedelsproduktion på Gotland.