LO-förbundens djupa rötter i arbetarrörelsen har fått andra politiska inriktningar att sukta efter den väl fungerande organisationen som fackförbunden byggt upp under mer än hundra år. Tänk er själva att få in en fot i en organisation som har tusentals medlemmar utspridda över hela landet. Det är betydligt smidigare än att bygga upp en helt egen organisation från grunden. Men fackförbunden har hittills klarat av de försök till infiltrering som gjort genom åren. Arbetarrörelsens grundläggande värderingar har inte plats för kommunism, rasism eller fascism.
Kommunisterna är sedan länge borta och utgör i dag inget hot mot de grundläggande värderingarna. Det gör däremot de nationalistiska strömningar som växt sig starka i hela samhället. Fackförbunden har grundläggande värderingar inskrivna i sina stadgar, skrivningar som innebär att förbundet ska värna allas lika villkor och behandla alla medlemmar lika. Oavsett vilken religion du utövar, vilken sexuell läggning du har eller varifrån i världen du kommer. Många LO-förbund och några TCO-förbund har tolkat sina stadgar och kommit fram till att personer som är aktiva i exempelvis Sverigedemokraterna inte kan vara förtroendevalda i förbunden. SD:s värderingar som skiljer på folk utifrån kulturtillhörighet och religion gör att de som aktivt stödjer partiet inte anses kunna behandla medlemmar lika.
Men Transportarbetareförbundet har gått ett steg lägre i tolkning av sina stadgar. Transport ser inte att stadgarna ens tillåter att aktiva Sverigedemokrater kan vara medlemmar i förbundet. En av de aktiva Sverigedemokraterna som blivit utesluten har stämt Transport och i dagarna tas frågan upp i tingsrätten. Dagens Nyheter publicerade i går en artikel om rättegången och i den säger den aktiva SD-medlemmen att han, jag citerar, ”har samma jäkla rättighet att vara med i facket som alla andra”. Den före detta medlemmen anser också att fackförbunden ska vara oberoende.
Det är just där skon klämmer. I Sverige är fackförbunden egna organisationer som själva bestämmer hur deras stadgar ska se ut och vilka som ska ha rätt att vara medlemmar. De som inte är med i facket, av en eller annan anledning, är inte heller rättslösa även om fackförbundens verksamhet ger ett betydligt bättre skydd.
Samtidigt som förbunden äger rätten att utesluta medlemmar som inte följer förbundets stadgar är det en rättighet att organisera sig fackligt. Det innebär att inte en rättighet att vara med där man själv vill, men däremot har vem som helst rätt att starta ett fackförbund. Det var också något som Sverigedemokraterna, eller rättares sagt personer tydligt knutna till SD, gjorde 2014 då fackförbundet Löntagarna såg dagens ljus. Men mörkret lägrade sig fort och redan nio månader senare lades förbundet ner. Anledningen var medlemsbrist.
Tingsrätten kommer i första hand att granska om Transport tolkat sina stadgar rätt. Det är ju ändå det som är pudelns kärna. Att domstolen skulle finna att rättigheten att vara medlem i ett fackförbund väger tyngre än förbundets stadgar har jag svårt att tro.