Under gårdagens Regionfullmäktige debatterades det flitigt under många av mötets punkter. Den nya varumärkesplattformen för Gotland, Varumärkesplattform Gotland 2021, blev hyllad av ledamöterna oberoende av partitillhörighet. Att Gotland kan marknadsföras på bästa möjliga sätt, men utan att förskönas, är av stor vikt för oss alla. Jag tänker då inte bara rent kommersiellt för besöksnäringens skull, utan även för regionens rekryteringsbehov.
Kan vi ge en bra och rättvis bild av den gotländska vardagen kan det få personer inom branscher där det råder kompetensbrist att flytta hit. Men då är det mer som behöver marknadsföras än enbart Gotland. Region Gotlands egen marknadsföring som arbetsgivare är också viktig och där har politikerna en läxa att lära, vilket jag återkommer till.
På dagordningen fanns också en slutrapport för det uppdrag som fullmäktige beslutat om angående att minska regionens inköpskostnader. Under debatten fick vi höra hur viktigt det är att regionen handskas försiktigt med gotlänningarnas skattepengar, något som naturligtvis är lätt att hålla med om. Bland annat framfördes att det finns utredningar som beräknat att offentliga verksamheter kan sparas in upp emot tio procent av inköpskostnaderna bara genom att förbättra upphandlingsprocessen. Regionen skulle utifrån den beräkningen kunna spara in så mycket som 300 miljoner kronor. I rapporten kan vi utläsa att en av utmaningarna som regionen har finns i upphandlingsorganisationens behov att rekrytera inköpsstrateg och upphandlare.
Med dessa två frågor i minnet är det svårt att förstå hur regionens borgerliga ledning kan fortsätta se det kloka i utmaningsrätten. Socialdemokraternas Filip Reinhag har skrivit en interpellation till regionstyrelsens ordförande Eva Nypelius (C) angående utmaningsrätten, vilken togs upp under måndagens fullmäktige. I interpellationen kan vi utläsa att utmaningsrätten inte ger varumärket Gotland någon bra reklam och då främst regionen som arbetsgivare. Reinhag beskriver att upphandlingsorganisationen som genom åren haft svårt att rekrytera rätt kompetens plötsligt lyckats i rekryteringen av upphandlare och hade fem nya på väg in i verksamheten. Men när regionens upphandlingsverksamhet blev utmanad enligt utmaningsrätten hoppade samtliga fem av. De såg inte längre Region Gotland som en intressant arbetsgivare.
Reinhag frågade också Nypelius om hur mycket de inkomna utmaningarna hittills kostat de gotländska skattebetalarna. I Nypelius svar kan vi utläsa att utredningsenheten utrett tre olika utmaningar till en kostnad på 230 000 kronor. Men nu var ju utredningsenheten både hårt belastad och underbemannad så man kan ju fråga sig vilka andra arbetsuppgifter som fått stå tillbaka och vad det i sin tur kostat. Dessutom är det ytterligare två utmaningar som bekostats och utretts av andra förvaltningar än regionstyrelseförvaltningen samt tre som ännu inte utretts vilkas kostnader av naturliga skäl inte kan redovisas ännu. Så kostnaderna hittills ligger med största sannolikhet en bit över de 230 000 kronor som Nypelius redovisar.
Konsekvenserna av utmaningsrätten, som enbart har till uppgift att flörta med näringslivet och ge pluspoäng i Svenskt Näringslivs rankning, är ju inte bra för Gotland. Men nu är ju utmaningsrätten en ideologisk fråga och därför biter inte fakta oavsett hur tydlig den är. Följderna för den hårt ansatta utredningsenheten är ju talande då de drabbas av onödiga kostnader, onödiga arbetsuppgifter och en utmaning av den egna verksamheten som fick rekryterade upphandlare att hoppa av innan de ens börjat sina anställningar.