Det historiskt snabba framtagandet av fungerande vacciner mot covid-19 är något vi ska vara stolta över som människor. Forskare runt om i världen slog sina kloka huvuden ihop och nationers ledningar såg till att det fanns resurser i form av pengar. Viljan att hitta ett sätt att minska virusets dödliga framfart var stor och med gemensamma krafter har mänskligheten också lyckats. Viruset som drabbar alla länder och världsdelar, ja hela mänskligheten, fick oss att gemensamt ta fram motmedel.
Men där någonstans tar också den gemensamma viljan slut. När vaccinet började bli klart för användning startade också kriget om dosernas fördelning. Ekonomiskt starka stater som USA, Israel och Storbritannien ”köpte sig förtur”. Även EU såg till att skaffa vaccin till sina medlemsländer, men för att sen solidariskt fördela det utifrån folkmängd. Det är ändå med lite stolthet som jag ser EU ta sig an medlemsländernas vaccinbehov utifrån en solidarisk tanke. Även om den tanken inte sträcker sig utanför EU:s medlemsländer, förutom Sveriges insatts för att säkra vaccin till Norge.
Nu har västvärlden kommit igång med vaccineringen, medan Afrika inte verkar få tillgång till vaccin förrän i april och då i mycket små mängder, något som Sveriges Radio rapporterade i december. Detta trots att FN tidigt såg risken för en orättvis fördelning av vaccinet och därför bildade Covax för att stödja utvecklingen och fördelningen av vaccinen. Hela 172 länder har anslutit sig till Covax, men trots det stod FN i december utan ekonomiska medel för en helhetslösning för Afrika. FN:s generalsekreterare, António Guterres vädjade i då till världens rikare länder om i första hand 3,5 miljarder kronor för att köpa in en del av den mängd vaccin som det finns behov av till Afrikas länder. För att kunna förse hela kontinenten med vaccin skulle det behövas ytterligare 5 miljarder kronor. Pengar som verkar vara svåra att få loss. Som jämförelse kan vi ta de svenska coronapaketen som beräknas kosta omkring 200 miljarder kronor bara under 2020. Jag tror inte att pengarna är problemet, 8,5 miljarder kronor är en i sammanhanget mycket liten summa, utan att de rika länderna vill förse sina egna med vaccinet först och därmed inte vill se ytterligare en konkurrent på vaccinmarknaden.
UNICEF, som är det FN-organ som distribuerar vaccinet hela vägen ut till vaccinations lokalerna har nyligen fått 40 miljoner doser att fördela till 92 låg- och medelinkomstländer. Det kan tyckas mycket men jämfört med de 400 miljoner doser som EU säkrat till sina länder är det som ni förstår bara en lite del av de behövande som blir vaccinerad. Enligt UNICEF är behovet 2 miljoner doser.
Sydafrikas president, Cyril Ramaphosa, är en som har kritiserat den bristande solidariteten. ”Ingen borde tvingas längst bak i vaccinkön enbart på grund av var de bor eller vad de tjänar.” Jag har svårt att inte hålla med honom, men nu lever vi i en värld där de rika kan köpa sig ett bättre och längre liv utan att vi egentligen reagerar på det. Och även om coronapandemin slår hårt över hela världen finns det inte tillräckligt med solidaritet för en rättvis fördelning av vaccinet. Men det är ju så här världen ser ut och det kan tyvärr inte ens en gemensam fiende till mänskligheten råda bot på.