Som vanligt, nu för tiden, har också debatten om turismen på ön blivit polariserad, vilket är beklagligt. Det finns ju så många fler nyanser an bara svart eller vitt.
Vi kan inte komma undan att besöksnäringen är mycket viktig för Gotland. Utan turismen hade vi haft ett betydligt torftigare utbud av privat service. Många av öns affärer och restauranger hade aldrig klarat sig utan de tillfälliga besökarna. Det är under sommarens hektiska veckor som de bygger upp kapital för klara av att hålla öppet under resten av året.
Frågan är hur servicen hade sett ut på de mest besökta orterna utan turism. Hur många av de mindre matbutikerna på den gotländska landsbygden hade klarat sig?
Då många av öns företag kan hålla öppet året runt, just på grund av inkomster från turismen, kan man också fundera över hur den gotländska arbetsmarknaden hade utvecklats utan de tillfälliga besökarna. I dag har vi den lägsta arbetslösheten i landet, men så har det inte alltid sett ut. Jag kommer ihåg de problem som jag och mina jämnåriga hade att hitta jobb på Gotland när vi skulle ut i arbetslivet.
Det är inte heller så lätt att på ett enkelt sett beräkna inkomsterna som turismen genererar. Företag betalar skatt till staten, oavsett var i landet de är verksamma.
Däremot kan vi fundera kring skattesystemet för arbete, där man skattar i hemkommunen, oavsett vilken kommuns service man utnyttjar olika delar av året. Där tappar Region Gotland inkomster jämfört med om samtliga anställda som jobbar inom besöksnäringen också skulle bo här. Det problemet har också fastlandskommuner. Men det blir fel om vi beräknar inkomster på liknande sätt som man gör med fastlandskommuner gällande arbetsort jämfört med bostadsort. En person som exempelvis bor i Uppsala, men jobbar i Stockholm, nyttjar delar av Stockholms service, men skattar och spenderar den största delen av sin inkomst i Uppsala. Om du jobbar inom turismen på Gotland så spenderar du också en stor del av din lön här på ön, då du knappast dagspendlar. Pengar som i sin tur genererar arbetstillfällen.
Ö-läget innebär att näringen får mer inkomster, medan regionen tappar skatteinkomster. Om än mindre än fastlandskommuner med stora arbetsplatser men få boende. Vi kan, utan att överdriva, konstatera att regionens verksamheter får ökade kostnader av turismen, något som vi gotlänningar får betala genom vår skattsedel. Frågan som är svår att besvara är hur mycket regionen får tillbaka genom en bättre arbetsmarknad som genererar inflyttning istället för utflyttning.
Regionen har dessutom satsat mycket pengar på byggen som gynnar besöksnäringen och då tänker jag främst på kryssningskajen och kongresshallen.
Men vad har den samlade gotländska besöksnäringen gett tillbaka? Hur jobbar man på de orter man är aktiv på? Ger man tillbaka något till lokalbefolkningen? Är man aktiv i samhällets aktiviteter? Hjälper man till med att minska de problem som lokalbefolkningen upplever sig ha genom turismen?
Lyssnar besöksföretagarna på åretrunt boende och försöker hitta lösningar eller väljer man att helt avstå kommunikation med gotlänningarna? Tar verksamheterna på sig ett större ansvar än de egentligen har, exempelvis med strandstädning eller att upplåta sina toaletter till andra besökare än enbart kunder?
Jag tänker också på verksamheter som finns längs med privata vägar vilket ökar slitaget och kostnaderna för underhåll av vägen. Är man med och betalar för det slitaget på ett eller annat sätt?
Om vi ska kunna ha en betydande besöksnäring som också accepteras av öns fasta befolkning behöver besöksnäringen ta ett större ansvar. Det är alltid lättare att undvika negativa reaktioner om man ses som en del av lokalsamhället. Om man lyssnar och tar till sig av eventuella problem och ger tillbaka något till orten man är verksam på. Här upplever jag att besöksnäringen behöver ta ett större ansvar, om inte annat för sin egen skull.