Svenskt Friluftsliv kritiserar regeringens förändringar i strandskyddet. ”Vår gemensamma rätt att gå, springa, bada, paddla, fiska, åka skridskor eller bara vara i närheten av orörda stränder är viktigare än någonsin” skriver Cecilia Magnusson och Josefine Åhrman, ordförande respektive generalsekreterare för Svenskt Friluftsliv på Expressen Debatt (6/1).
I artikeln blandar de ihop strandskydd, allemansrätt, barns hälsa och biologisk mångfald på ett sätt som inte är helt uppenbart. Kravet är desto mer tydligt: Inga förändringar av strandskyddet. ”Förslaget hotar att begränsa tillgången till stränder, rekreation och friluftsliv”, dundrar de.
Samma linje drivs av Kristina Ljungros, generalsekreterare för Friluftsfrämjandet, och Sten Frohm, generalsekreterare för Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund. De hävdar att regeringen ”lagt fram ett lagförslag som kommer att leda till stora inskränkningar av allemansrätten genom att strandskyddet tas bort vid hundratusentals små sjöar och smala vattendrag” (Norra Skåne 11/1).
Även Ljungros och Frohm hävdar att ”vår gemensamma rätt att gå, vandra, springa, bada, paddla, fiska, åka skridskor eller bara vara i närheten av orörda stränder är viktigare än någonsin”. ”Lagförslaget kommer att leda till stora inskränkningar i den allemansrättsliga tillgången till stränder för bad och friluftsliv”, fortsätter de.
Det är oroande när etablerade organisationer framför kritik som vilar på rena felaktigheter. Först och främst är allemansrätten och strandskyddet inte samma sak. Allemansrätten ger allmänheten rätt att vistas i naturen, under förutsättning att detta sker utan att störa eller förstöra. Strandskyddet handlar om att begränsa markägarens möjligheter att använda sin egen mark, oavsett om allmänheten har tillträde eller inte.
Lägg därtill att ändringarna rör sjöar mindre än ett hektar och vattendrag smalare än två meter. Knappast vad gemene man kallar strand, och ingen plats för varken bad eller strandliv. Påståendena om att förslaget hotar allmänhetens rekreationsmöjligheter är både överdrivet och missvisande.
Den som på allvar värnar allemansrätten borde i första hand verka för att den inte missbrukas. Därför är det bekymrande att organisationerna hävdar att allmänhetens möjlighet till fiske är hotad. Fiske ingår inte i allemansrätten. Fiskelagen medger fiske i havet och de fem största sjöarna. Det är varken före eller efter förändringarna tillåtet att fiska i de diken det handlar om.
Att etablerade organisationer motsätter sig nödvändiga reformer på grund av missuppfattningar och felaktigheter är svårsmält. Strandskyddet hämmar utveckling och markägares rätt till sin egendom. Enligt Naturvårdsverket ligger ungefär 28 procent av Sveriges land- och sötvattensareal inom 100 meter från strandlinjer – och därmed inom egentligt strandskydd. Därför är en ny lagstiftning nödvändig.