“Europas tyngsta politiker” kallas Heléne Fritzon (S), före detta migrationsminister och toppkandidat på Socialdemokraternas EU-valsedel, av partisekreteraren Tobias Baudin. Med henne hoppas partiet att vända trenden av att backa i EU-valet. Något som man gjort i varenda val sedan EU-inträdet.
Ett stort problem för S är att partiet ofta använder Europaparlamentet som en slags elefantkyrkogård. Det blir en reträttpost för politiker på väg ut snarare än en viktig politisk arena i sig. Därför är det inte förvånande att det statsbärande partiets toppkandidat inte är i närheten så känd som kandidaterna från mindre partier som prioriterar EU-valet högre. Exempelvis Alice Bah Kuhnke (MP) och Alice Teodorescu Måwe (KD).
Även partiets valkampanj går att ifrågasätta. Den är nämligen rätt så intetsägande. “Gör något stort” är den slogan som pryder de socialdemokratiska reklamskyltarna. Vad betyder det?
Möjligtvis är det så att partiet inte vill binda upp sig i frågor på förtid. Det har tidigare varit ett problem för S att man säger en sak i Sverige, och sedan gör det motsatta i Bryssel. Så gjorde man exempelvis med körkort för EPA-traktorer. Där släppte S-ledamöterna igenom förslaget om att höja åldersgränsen, samtidigt som Fritzon fortfarande menar att hon kämpar emot en höjning (DN 20/5).
På liknande sätt öppnade S för EU att peta i den svenska modellen när man röstade för EU:s sociala pelare. När borgerligheten varnade för att det skulle innebära just sådana konsekvenser kallades det av S för trams. Sedan tog det bara några år innan parlamentet röstade för europeiska minimilöner.
EU-kommissionen undersökte nyligen ungdomars benägenhet att rösta i EU-valet. Det visade sig att de svenska ungdomarna är mindre benägna än snittet i unionen. Bara 56 procent avser att gå till valurnan, medan snittet för övriga länder ligger på 64 procent. En av de vanligaste förklaringarna i undersökningen var att ungdomar tror att valet inte gör någon skillnad. Det går att förstå när en lagd röst på vissa partier kan liknas vid att köpa grisen i säcken.
När resultaten från ett EU-val ska analyseras heter det ofta att det låga valdeltagandet gynnar småpartierna. Men man bör fråga sig varför det är de små partiernas väljare som i regel är mer motiverade att rösta. Om S vill vända trenden i EU-valet bör man reflektera över sina väljares likgiltighet. Det kanske inte räcker att gå till val på tomma fraser. Om floskler inte räckte hela vägen för partiledaren Magdalena Andersson i riksdagsvalet, är det svårt att se att ens “Europas tyngsta politiker” skulle ha en ärlig chans.