Man börjar bli lagom trött på de där ramsorna nu. I går vid regionfullmäktiges sista sammanträde för året skulle det markeras igen från Socialdemokraterna genom Meit Fohlin om att allt som beslutas nu och som är positivt egentligen är något hon satt igång och drivit under sin tid i ledningen.
Allt som är dåligt har däremot uppstått efter valet 2018.
Det femte åtgärdspaket som i går beslutades om skulle man ha beslutat om redan i våras, enligt S, genom att rösta på Socialdemokraternas budget. Att pengarna inte fanns inom synhåll då är en detalj man kan unna sig att förtränga i efterhand.
Alliansen bryr sig inte, allt styrs enligt "låt gå", Alliansen "orkar inte tänka" anförde Meit Fohlin i debatten om lokala föreskrifter för att skydda människors hälsa och miljön.
Att Alliansen (och SD) inte vill införa tillståndsprövning för varje borrning efter vatten beror inte på att "de inte bryr sig om vattnet". Det beror på att det finns inget som behöver lagas till en kostnad av stora summor och väldigt mycket resurser som behövs till annat.
Det går att lita på att markägare och profession skulle förlora allt på att slarva och riskera till exempel saltinträngning i en brunn. Allt måste inte regleras och administreras in absurdum.
Det här har varit ett mönster under hela mandatperioden. När den rödgrönrosa politiken inte får stöd av de borgerliga partierna framhålls det som att ingenting görs och att de borgerliga inte bryr sig. Att de inte "orkar tänka".
Jag hoppas alla politiker tar jul- och nyårshelgerna till att sänka tonläget och komma överens om nån sorts uppförandekod inför nästa år annars blir valåret en pina för alla och väljarna kommer att tappa än mer intresse och tilltro till politiken.
Vinnare på det blir partier som aldrig säger något över huvud taget (förutom i sociala medier där man är så stor och stark bakom sitt tangentbord) eller tar några initiativ och därmed inte heller kan klandras för att göra fel.
Självklart ska man driva sin linje och kritisera det man tycker är fel men nivån måste höjas.
Vissa politikers trofasthet och anda är för övrigt noterbar. Två ledamöter deltog i fullmäktiges sammanträde från en sjukhussal. Imponerande.
* * *
Till sist vill jag dela med mig av några svar på frågor jag ställt via mejl till socialförvaltningen och dess ansvariga för särskilda boenden. Detta med anledning av den polariserade debatten om Attendos boenden i Hemse.
Råder det kaos på Hemse äldreboende och Iliansgården i Hemse?
Vi kan genom de kontakter vi har med verksamhetschefer, fackförbund och anhöriga konstatera att det finns en oro. Främst handlar det om oro kring bemanningen och hur det påverkar de boende och personalen. En del anställda har vi förstått är mer oroliga än andra. En del tycker att det går åt rätt håll.
Vi har löpande och kontinuerlig dialog med Attendo för att följa upp att de lyckas med sitt åtagande. Vår kvalitetschef Öystein Berge har dessutom varit med på tre anhörigträffar.
Beror oron som personal vittnar om på en ordinarie för låg bemanning eller på vakanser och vilka insatser har gjorts för dialog och samverkan med personalen för att få övergången att fungera?
Oron som vi har förstått det handlar om bemanningen och att inte räcka till för de boende.
Attendo har stärkt upp på de båda boendena med extra personal, till exempel kökspersonal och lokalvårdare.
Attendo lyfter själva problematiken vid övertagande av personalen, då de först den 1 oktober visste vilken personal de, med säkerhet, hade att tillgå. Men framhåller att första schemat var ett uppstartsschema som nu med revideringar görs permanent (innebär en högre bemanning än initialt).
Liksom inom äldreomsorgen i stort på ön och nationellt finns det en brist på vikarier.
Jag känner mig ganska ensam i debatten att efterlysa fakta och konkreta exempel på det som avviker och behöver åtgärdas. Andra verkar nöja sig med en debatt som inte gör någon klokare. Min slutsats är att allt är inte tipp topp, vare sig i privata eller offentliga boenden. Men långt ifrån allt är heller trasigt.