Industripolitisk strategi för Gotland, framtiden för Snäcks camping och samverkan för att hitta jobb åt medföljande partners, ja, det var många arbetsrelaterade frågor vid gårdagens fullmäktigesammanträde. Till dem får också räknas torghandelsreglerna inklusive taxan som fortsätter att vara en pinsam historia. Efter att ärendet återremitterades i mars för att alla frågor inte kunde besvaras borde majoriteten ha räknat ut att det skulle bli läxförhör den här gången. Nu blir det rätt trångt vid skampålen för inte heller oppositionspartierna har gjort sin läxa. I stället har såväl tekniska nämnden som kommunstyrelsen nu för andra gången utan omröstningar och reservationer släppt igenom ärendet utan att ställa de frågor som nu sökte sitt svar. Vågar vi tro på att ärendet nästa gång det återkommer är färdigt för beslut?
Den ekonomiskt sett största arbetsmarknadspolitiska frågan i går var regionens satsning på ett grönt centrum med totalt 7,2 miljoner. Lantbruksutbildningen på Lövsta har varit något av ett sorgebarn med vikande söktryck sedan flera år. Nu tas vad Åke Svensson (S) kallar ett rejält omtag med målet att skapa ännu bättre möjligheter för de gröna näringarna. Som Brittis Bentzler (V) konstaterade har regionen under de senaste åren hittat ett sätt att jobba tillsammans med näringarna för att titta på problem och möjligheter. Hushållningssällskapet tar ett rejält ansvar i den här satsningen. Det finns utrymme i regionens budget för två extra miljoner under tre år framåt för att ge förutsättningarna. Även LRF är en viktig part. Enigheten är stor även om Simon Härenstam (M) oroar sig för kostnaderna och Eva Nypelius (C) för risken med för få elever. Att hålla koll på pengarna och ta hand om eleverna på bästa sätt är rimliga krav.
Ja, det handlade mycket om jobb på gårdagens fullmäktigesammanträde. Under drygt ett och ett halvt år har regionen arbetat med att ta fram en arbetsmarknadspolitisk strategi. I går var den färdig för beslut. Efter, om jag räknat rätt, sjutton inlägg antogs planen utan omröstning. Diskussionen dessförinnan rörde mest detaljer och gränsdragning. Bara i några enstaka fall gjorde ledamöterna utflykter i rikspolitiken.
Den riktigt knepiga debatten kom när FI:s ledamot Elin Bååth debuterade i talarstolen. Hon föreslog att strategin ska innefatta en medvetenhet om att det finns personer som av ett eller annat skäl behöver uppmärksammas speciellt. För att slippa räkna upp de olika skälen, som etnicitet, kön, klass och så vidare föreslog hon att strategin skulle innehålla ett intersektionellt synsätt. Några kastade sig raskt ut på nätet för att leta upp detta för dem okända ord och blev uppenbarligen förskräckta vid upptäckten att begreppet har sin grund i feministisk teori. Efter några märkliga inlägg med Wikipedia-citat och allmän tveksamhet lyckades Elin Bååth med god hjälp av Meit Fohlin (S) lugna känslorna och alla blev överens om tillägget.
Det är lätt att raljera över andras okunnighet men det är faktiskt ett rimligt krav att ledamöterna ska hinna både tänka efter och vid behov slå upp nya ord innan de fattar beslut. Det här visar på en reell svårighet med enstaka ledamöter i fullmäktige. Partier som saknar platser i nämnderna och styrelsen kommer med sina förslag direkt i fullmäktige där de är nya för alla andra. Att byta ut eller lägga till ord går ofta bra men när det blir större ändringar blir det knepigare. Vad gör fullmäktige om Elin Bååth kommer med en alternativ budget under armen till nästa sammanträde?
Det är nog klokt att läsa på reglerna om beredningstvång.