Inte anade jag, när jag satte mig för att följa gårdagens presskonferens om utredningen av Palmemordet, att den skulle pågå i nästan två timmar. Och inte kunde jag föreställa mig att det skulle framkomma så lite nytt under dessa två timmar. Ingen ny tekniskt bevisning. Inget identifierat mordvapen. Bara en omtolkning av över 30 år gamla indicier som leder åklagaren Krister Petersson att peka ut en död person som den troliga mördaren.
Då åberopade indicierna för detta är dock inte starkare än att jag undviker att skriva den utpekade mördarens namn i denna text. Jag vill inte bidra till att på så lösa grunder förtala en död man som inte kan försvara sig.
Med detta sagt så delar jag åklagaren Krister Peterssons bedömningar i andra hänseenden. Hans kritik mot den usla polisutredning under de första åren efter Palmemordet är helt befogad och han kunde säkert ha varit ännu fränare i denna kritik. Och även om jag inte tycker att indicierna är tillräckliga för att peka ut den i går utpekade mannen som mördare, så är det obegripligt att han i ett så tidigt skede avfördes från utredningen. Misstankarna mot honom är inte helt obefogade och om utredningen fattat intresse för honom i närtid efter mordet hade det funnits goda möjligheter att lagföra honom eller avskriva misstankarna. Nu kommer vi alltid att undra.
Vidare tycker jag att Krister Petersson gör rätt när han lägger ner utredning. Han ser inga ytterligare möjligheter att gå vidare och det tror jag han har rätt i. Däremot är det beklagligt om det ansågs nödvändigt att på skakig grund peka ut en död man som mördaren för att utredningen skulle kunna läggas ner.
Att en mördare pekats ut och att utredningen lagts ner innebär givetvis inte att privatspanare och konspirationsteoretiker kommer att låta sig nöja med gårdagens besked. De kommer väl snarare att få ny energi när utredningen läggs ner.
Tänk på hur mycket det fortfarande spekuleras kring kung Karl XII:s död. Det är över 300 år sedan han stupade på slagfältet. De 34 åren sedan Palme mördades är ingenting i sammanhanget.
Däremot har de flesta av under 34 år lärt oss att leva med ett mordet på Palme är olöst. Det lärde vi oss för länge sedan. I den meningen finns det inget nationellt trauma som påverkas av att Palmeutredningen läggs ner.
För drygt 34 år sedan stod jag i ett tvättrum på ett logement i Ystad, yrvaken efter att ha tillbringat veckan i fält, då jag först fick höra om mordet på Olof Palme. Då gjorde jag lumpen. Nu är jag 54 år gammal. Palmemordet känns både avlägset och bearbetat.