Under min livstid har den digitala utvecklingen gått med raketfart. Rent administrativt var vi många som såg fram emot det papperslösa samhället. Tänk att slippa alla pärmar med papper i mängder. Men drömmen om det papperslöst samhälle har förvandlats till en administrativ och kommunikativ mardröm.
Jag tillhör en generation som hade möjlighet att välja maskinskrivning som tillval på högstadiet, även om mitt val föll på tyska. På maskinskrivningen lärde sig eleverna att skriva på skrivmaskin, något de i dag har stor hjälp av om de hanterar tangentbord, exempelvis på en dator.
Men där och då utbildades eleverna till att så bra och snabbt som möjligt producera dokument direkt på papper. Något som få andra än yrkesgruppen än sekreterare sysslade med, vilket medförde en begränsad produktion av dokument.
Digitaliseringen tog fart och under min gymnasietid hade det utvecklats ordbehandlare. Det vill säga en dator som ersatte skrivmaskinen, men som inte hade så många fler funktioner.
Några år senare kunde vi köpa ordbehandlingsprogram till enskilda datorer, och i dag finns program typ Word i de flesta, om inte alla, datorer.
Digitaliseringen medförde också att lagringsmöjligheterna förändrades. Från att de färdiga dokumenten lagrades i pärmar eller mappar, kunde de lagras digitalt. Det fysiska utrymmet alla dokument kräver minskade drastiskt.
I dag kan alla med en dator, modern telefon eller andra liknande produkter producera dokument, vilket också de flesta gör. Administration i skrift har gått från att begränsas av utrymmet i en mapp eller pärm, till att i dag helt sakna begränsning.
Det har gjort att vi i dag har så mycket information lagrat att ingen kan ha koll på allt vilket kraftigt försvårar möjligheten till vettig kommunikation.
Men det finns fler problem med digitaliseringen. Lagringen av dokument sker inte längre lika säkert och under ägarens eget överseende. I dag lagras de flesta dokumenten i något ”moln” någonstans. Ett moln som alla med en internetuppkoppling har möjlighet att komma åt. Visserligen krävs en kompetens som få har, men inte ens de bäst skyddade dokumenten är helt säkra för de som vill komma åt dem.
Något som Svenska kyrkan nyligen fått erfara. Deras digitala system hackades i slutet av förra året och nu befarar de att känsliga uppgifter om kyrkans anställda och förtroendevalda hamnat i fel händer. Det handlar bland annat om kontouppgifter, personnummer och andra känsliga personuppgifter.
De anställda varnas nu och uppmanas vara extra vaksamma när det gäller bedrägeriförsök.
Nu är det inte alla kyrkans uppgifter som kan ha hamnat i fel händer. Eventuellt kan två av öns pastorat klarat sig undan cyberintrånget. I Eskelhems pastorat arbetar man inte fullt ut i kyrkans digitala system. Bland annat arbetar pastoratets kassör på ett lite mer gammalmodigt sätt, något som troligen räddad pastoratet från att ha läckt de anställdas känsliga uppgifter.
Vi har gått från en hyfsat överskådlig mängd papper insatta i pärmar till en oändlig mängd digitala dokument lagrade i ”moln”. Digitala dokument som dessutom ändras i part och minut. Något som gjort vettig kommunikation kring policys, arbetssätt och annan viktig information för anställda och arbetsgivare så gått som omöjlig.
Men utvecklingen har också skapat större möjligheter för obehöriga att få tillgång till information i en omfattning de tidigare inte ens kunnat drömma om.
Vi har sett hur drömmen om det papperslösa samhället förvandlats till en administrativ mardröm och säkerhetsrisk.