Under dagen har statsminister Magdalena Andersson och Finlands statsminister Sanna Marin träffats för att diskutera det säkerhetspolitiska läget. Det är inte första gången och knappast heller sista som regeringsföreträdare från de respektive länderna träffas med just säkerhetsläget på agendan.
När Ryssland inledde invasionen av Ukraina förändrades det säkerhetspolitiska läget i Europa drastiskt. Från att ha varit ett tufft diplomatiskt klimat övergick Rysslands tuffa retorik i rena krigshandlingar mot ett fritt och demokratiskt Ukraina.
Läget har också förändrat det säkerhetspolitiska klimatet för Sverige. Ingen vet vad Ryssland tänker hitta på härnäst och Sverige behöver göra en både snabb och genomgående analys av läget. Ska vi fortsätta vår sen länge fastslagna alliansfria linjen, eller är det läge att gå med i Nato?
Analysen bör även innehålla två olika scenarier gällande Finlands agerande i fråga. Finlands sak är även vår sak och vi har redan ett mycket väl utvecklat och nära försvarssamarbete. Men Finland med sin över 130 mil långa landgräns mot Ryssland måste gå före. Självklart genom en nära dialog med Sverige, men det skulle bli galet om Sverige sprang före och tvingade Finland ta beslut efter att Sverige redan tagit sitt beslut.
Jag är övertygad om att tidslinjen för ländernas olika processer är väl synkroniserad. Under dagen presenterar Finland sin utredning med för och nackdelar för en Natoansökan. I Sverige pågår en fördjupad process mellan riksdagens partier, som ska vara klar senast i slutet av maj.
Regeringsföreträdare från Sverige och Finland har haft ovanligt många officiella kontakter och hur många de inofficiella kontakterna varit kan man nog bara ana. Jag tar för givet att Sverige och Finland hittat en väg där de bägge länderna går tillsammans och i takt mot ett fortsatt gemensamt försvarssamarbete.
Inom socialdemokratin har det alltid funnits ett ideologiskt motstånd i frågan om ett medlemskap i Nato. På ett liknande sätt har borgerliga partier varit ideologiskt för ett Natomedlemskap. Nu har säkerhetsfrågan hamnat i ett läge som sträcker sig långt bortom ideologi. Nu är det frågan om svensk säkerhet på ett helt nytt sätt.
Går Finland med i Nato, vilket jag ser som mycket troligt, bör Sverige följer efter. Ett annat beslut har jag svårt att se. För i frågan om säkerhetspolitik är Finlands sak också vår sak och en ansökan om medlemskap i Nato står runt hörnet för bägge nationerna.